Polarisering av amerikansk politik
Politiska bedömare i USA tycks vara överens: amerikansk politik har polariserats under det senaste decenniet. Det man debatterar är vilka följder det får. Innebär det att väljarna får tydligare alternativ och därmed större möjligheter att utkräva ansvar av de valda poltikerna eller bromsar det samhällsutvecklingen t.ex. genom att hindra den stora hälsoreform som Barack Obama och demokraterna försöker att driva igenom?
I veckan var jag och lyssnade på ett seminarium där Henry E. Brady, en av de mer kända statsvetarna vid universitetet i Berkeley, Kalifornien, presenterade en analys av amerikansk politik. Han visade hur anhängare till demokraterna respektive republikanerna över tid fjärmat sig från varandra. De som rört sig allra mest är de som Brady kallar ”aktivisterna”, det vill säga den grupp som lägger mycket tid och engagemang på politiskt kampanjarbete. De ”vanliga” väljarna har inte rört sig lika mycket. Sprängkraften finns framförallt i det som kallas social/moraliska frågor – det handlar om inställningen till abort men även till frågor om kvinnans roll i samhället. Aktivister inom republikanerna är emot abort och står för en konservativ syn på kvinnor och män, medan aktivister inom demokraterna är för kvinnors fria val när det gäller abort och vill att kvinnor, liksom män, ska ha en aktiv roll i samhället. Även inställningen till ekonomiska frågor, som graden av beskattning, skiljer partierna åt, men det intressanta är att Brady visar att där har inte polariseringen ökat utan avståndet mellan republikaner och demokrater är ungefär lika stort idag som det var för cirka tio-femton år sedan.
Amerikanska partier är inte enhetliga. Under lång tid har bilden varit att demokraterna är det mest heterogena partiet med alla sorters väljare och aktivister bakom sig. Nu börjar dock även republikanerna porträtteras som ett ganska delat parti. Brady har även gjort en analys av var de personer som skänker stora summor pengar till partiernas kampanjer står i olika frågor (det är oftast inte samma personer som de som arbetar mycket och hårt i kampanjarbetet). Analysen gör att man tydligt ser hur republikanerna utkristalliseras i två grupper (i) Wall Street-gänget som skänker mycket pengar till republikanerna och som vill ha låga skatter men inte är särskilt konservativa när det gäller social/moraliska frågor och (ii) aktivisterna i småstäder i delstater som Kansas som är synnerligen konservativa när det gäller social/moraliska frågor men inte har lika starkt engagemang i de ekonomiska frågorna. En fråga som kom upp på det seminarium där jag deltog var om det i längden verkligen går att hålla ihop två så olika grupper inom ett och samma parti.
Tillbaka till frågan vad polariseringen får för konsekvenser. Det är många som är starkt oroliga över det ställningskrig mellan republikaner och demokrater som lägger en våt filt över amerikansk politik. Flera undersökningar tyder på att det var vanligare med samarbete över partigränserna förr. Det är inte bara hälsoreformen som är i fara, utan ett hårdare tonläge sprider sig ut till delstaterna och till en mängd frågor, allt ifrån hur mycket som ska satsas på skolor till hur mycket som ska gå till kriminalvård.
Det tycks inte heller finnas många tecken på att polariseringen ska minska. Just nu träffas en konservativ grupp som kallar sig ”Tepartyt” (efter en avgörande historisk händelse i Boston under USA:s frigörelse) i Nashville. Sarah Palin, republikanernas vicepresidentkandidat i senaste presidentvalet, är huvudtalare. Rörelsen växer sig allt starkare, och man har beslutat att ge sig in i olika nyckelval i november 2010. De har fem frågor på sin agenda: mindre stat, lägre skatter, nationell säkerhet, ekonomiskt ansvar och delstatliga rättigheter. Man behöver knappast lägga till att de är emot Obamas hälsoreform.
