Reptilerna efter katastrofen

Om livet på jorden skulle börja om på nytt så skulle slutresultatet bli något annat. Det kan vara så att katastrofer öppnar dörrar för nya varelser med nya evolutionära innovationer. En ny artikel som Cajsa Lisa Anderson varit med och skrivit visar att de första förmödrarna till så olika reptiler som ödlor, ormar och bryggödlor utvecklades efter världens hittills största massutdöende, inte innan som man tidigare trott. Det var alltså inte bara dinosaurier och däggdjur som utvecklades efter katastrofen – ödlor, ormar och bryggödlor utvecklades också efteråt. Vi vet idag inte om massutdöendet var en förutsättning för att de skulle utvecklas, men det är inte omöjligt. Det var ett nytt fossil och den molekylära klockan som hjälpte Cajsa och hennes medförfattare att hitta rätt i evolutionshistorien.

Betydelsen av katastrofer i evolutionshistorien har debatterats livligt, speciellt under 70-talet. Då publicerade Niles Eldredge och Stephen J. Gould sin välkända artikel om ”punctuated equilibria” (betyder ungefär avbruten jämnvikt). De båda argumenterade för att nya arter kan uppkomma snabbt (ur ett geologiskt tidsperspektiv) om förutsättningarna förändras – något som knappast kan bli tydligare än vid ett massutdöende när en mängd ekologiska rum plötsligt står tomma. De resultat som Cajsa och hennes medförfattare presenterar handlar inte om betydelsen av massutdöenden i sig, men jag tycker att det är spännande att se på deras resultat ur ett sådant perspektiv.

För 252 miljoner år sedan var det nära att livet på jorden dog ut. Vi behöver inte gå in på varför, men det är en viktig händelse för att sätta Cajsas och hennes medarbetares nya fynd i perspektiv. Det hjälper oss att få en mer detaljerad bild för vad som kan hända efter ett massutdöende – hur lång tid det tar för livet att åter fylla de ekologiska rummen, men också vilka former av liv som utvecklas efter en riktig global katastrof. Det är viktigt att veta för oss nu levande varelser eftersom vi startat och lever i ett sjätte massutdöende. Om det verkligen går åt skogen med oss människor och flertalet nu levande organismer så verkar det sannolikt att det blir helt andra organismer som tar vid efter oss.

Cajsa är duktigt på att kalibrera den molekylära klockan med fossil. Hon doktorerade på Uppsala universitet och kalibrerade klockan för blomväxter med hjälp av växtfossil, men arbetade också med fåglar. Nu handlar det om något helt annat; att ta reda på när bryggödlor som bara finns på Nya Zeeland till våra egna skogsödlor och sandödlor till ormar – en grupp organismer som kallas Lepidosauria – utvecklades. Till sin hjälp har de ett nytt fynd av en mycket gammal käke.

Det häftiga med den här käken som i två delar hittades i södra Tyskland är att den verkar ha suttit på ett djur som var ganska likt dagens bryggödlor. Det finns bara en art kvar av bryggödlor (Video om tuatara men observera att de är inte dinosaurier). Den molekylära klockan kunde kalibreras om med hjälp av det nya fossilfyndet. Käkens ålder kunde bestämmas till 238–240 miljoner år och när den placerades i släktskapsträdet med andra reptiler; ödlor och ormar, kunde åldern på hela den här gruppen reptiler med hjälp av ett datorprogram bestämmas till 238–249,5 miljoner år sedan. Det betyder att även dessa organismer verkar ha utvecklats efter massutdöendet för 252 miljoner år sedan – tillsammans med dinosaurier och däggdjur. Alltså är det mycket sannolikt att varken vi eller bryggödlorna hade funnits idag om det inte var för detta och andra massutdöenden. Om livet på jorden skulle börja om från början skulle dessa globala katastrofer knappast ske under samma tidsperioderer och med största sannolikhet skulle slutresultatet därför bli något annat.