Tvåfödd

Sanskrit, Indiens klassiska språk framför andra, är känt för sina många synonymer och möjligheter till variationer i stilnivå. Ett av sätten man på sanskrit kan variera sitt ordval på är att använda språkets extremt utbyggda förmåga att skapa sammansatta ord. I min bok [I döda språks sällskap](http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146216561) beskriver jag som exempel på detta hur man utan några större problem kan säga ”lotusögd” på 64 olika sätt på sanskrit – helt enkelt genom att välja olika ord för ”lotus” och ”öga” (av vilka vissa i sig är sammansatta ord – ”lotus” kan till exempel uttryckas genom ord som egentligen betyder ”född ur vattnet” och liknande).

Ett annat resultat av sanskritens förkärlek för sammansättningar är att den ger en mycket stor möjlighet till kreativa dubbelbetydelser – eller till och med trippelbetydelser, som i följande fall:

Sanskritordet *dvija* betyder ordagrant ”två-född”, det vill säga ”född två gånger”. Frågan är nu vad detta till synes poetiska uttryck kan betyda. Faktum är att det finns tre möjligheter:

1) En fågel: den är nämligen född även ur ägget.

2) En tand: tänk på en mjölktand och de senare permanenta tänderna – definitivt en dubbel födelse.

men kanske lustigast är ändå denna:

3) En brahmin. En man som tillhör ”prästkasten” har nämligen genomgått dels en vanlig födelse och dels sin religiösa ståndsinitiation (*upanâyanam*), då han får sin ”heliga tråd” och därmed blir ”religiöst vuxen”. Uttrycket används i vissa sammanhang även för de andra två ständer som har genomgått riten, men ”brahmin” är den vanligaste innebörden i begreppet.

Alltså: en *dvija* är en fågel, en tand eller en brahmin. Klart som korvspad, eller hur? Men sanskrit är onekligen praktiskt att skriva poesi med!

/ Ola Wikander
[ola-wikander.blogspot.com](http://ola-wikander.blogspot.com)
[www.ola-wikander.se](http://www.ola-wikander.se)