Utländska forskare oumbärliga

Har egentligen lovat mig själv att aldrig skriva om politik på den här bloggen, men efter Sverigedemokraternas intåg i riksdagen kan jag inte låta bli.

Vad vore svensk forskning utan all kunskap och kompetens som kommer in i landet genom invandring? Vi behöver fler, inte färre, utländska vetenskapsmän och kvinnor. En mångkulturell forskarvärld gynnar kreativitet och nya idéer. En monokulturell riskerar att köra fast i gamla spår och tankemönster.

Invandrare borde tas emot som hedersgäster och inte leva på undantag. De behövs. Och de som har blivit traumatiserade, skadade eller av andra anledningar är oförmögna att bidra till samhällsutvecklingen behöver oss. Vi har ett rikt land. Med vårt överflöd nu kan vi förhoppningsvis få vänner som hjälper oss den dag vi själva är utsatta.

Snart åker jag utomlands för vidare forskning på ett universitet där de är generösa nog att både ta emot mig och dela med sig av sina upptäckter. Vad jag vet behöver jag inte bekymra mig över att bli nedvärderad på grund av utländsk brytning eller ovana vid lokala traditioner. Om inte besökare i Sverige kan känna samma sak blir vi fort en isolerad ö – omsprungna och bortglömda medan gemenskapen i det globala samhället fortsätter att förtätas.

Ett blocköverskridande beslut om fri amnesti för flyktingar och bättre villkor för personer som saknar svenskt medborgarskap skulle vara underbart nu när främlingsfientlighetens kalla vindar har blåst in i riksdagshuset.