Vad är en art?

Det är en klassisk fråga som haft många svar. Ett sådant är ”en art är grupper av individer som vi känner igen”. Det var den definition som Linné använde och den är vanlig än idag. Ett sådant svar skulle betyda att vi människor definierar vad arter är för något. Men finns arterna som grupper i världen av någon biologisk orsak, utöver människans kategoriska ögon, eller ger evolutionen oss bara ett myller av mer eller mindre olika individer? En definition av arter inom modern evolutionsbiologi menar att de är grupper av individer med kompatibla genom, alltså individens unika DNA, med gener som har stötts och blötts tillsammans av det naturliga urvalet sedan livets uppkomst. Hos organismer med sexuell förökning måste en individ blanda en enkel uppsättning av sitt genom med en annan individ för att kunna få avkomma. Arten är då grupper av individer som kan få avkomma med varandra. (Arter som inte har sexuell förökning mellan individer är svårare att definiera). Hos arter som är nära släkt kan det hända att individer korsar sig över artbarriärerna. Deras genom kan fortfarande vara tillräckligt lika varandra för att en avkomma, en hybrid, ska kunna födas och leva. Sådana korsningar över artgränserna kan leda till att gener från en art sprids in i den andra artens genom. Under normala omständigheter borde sådana gener missgynnas av det naturliga urvalet eftersom de hamnar i ett genom som de inte evolverats tillsammans med. Men så är inte alltid fallet. Det finns specialfall när det kan vara bra med genvarianter med ett annat ursprung, skriver Vincent Castric med flera i en ny artikel i tidskriften PLoS Genetics. Författarna har undersökt två arter i familjen korsblommiga växter, Arabidopsis halleri och Arabidopsis lyrata. Den första finns inte i Sverige, men den senare heter strandtrav på svenska. Individer hos båda arterna behöver pollen från andra individer, oftast inom samma art, för att kunna sätta frö. Självpollinering förhindras av ett gensystem i pollen och pistill. Ett enzym klipper sönder RNA i pollen från den egna plantan. Gensystemet bygger på att det finns flera olika genvarianter och att bärare av en genvariant måste korsa sig med bärare av en annan.Här kommer hybriderna in. Korsningar mellan arterna leder till att unika genvarianter som styr korspollineringen kan vandra in från en art till en annan. När de integrerats i den nya artens genom så gynnas de av det naturliga urvalet, till skillnad från andra typer av gener. Hos människor finns ett liknande gensystem i immunförsvaret som kallas MHC. Så vem vet, om vi ska leta efter DNA från neanderthalare hos dagens människor så kanske det är i MHC generna som chansen är störst att lyckas?