Varför astrologer har fel
Astrologi, denna kvarleva från tider då vi trodde att stjärnorna var fästa vid himlavalvet och att tomtar bebodde skogarna, uppmärksammas fortfarande då och då i media. Nyligen skrev en DN-journalist artikeln ”Därför vänder vi oss till stjärnorna för att få svar”. Hon säger ”Astrologin låter oss leka med tanken att där finns en metod bakom galenskapen. Vardagens tvivel blir lite lättare att bära om vi åtminstone får låtsas tro att stjärnorna har en plan.”
Problemet är emellertid att astrologi är en felaktig lära. Att artiklar av det här slaget får fortsätta att förvilla människor är därför inte bra. Artikelförfattaren säger sig vara ”en högutbildad människa i yngre medelåldern”. Men det behövs inte någon högre utbildning för att inse varför astrologi inte fungerar.
Skälen är följande:
1) Det är sant att himlakropparna, som solen och planeterna, påverkar jorden med krafter härrörande från gravitation och magnetfält och även med ljus. Men dessa krafter är försvinnande små. Jordens magnet- och gravitationsfält är mycket starkare och dränker därför effekten av påverkan från andra himlakroppar. Och krafterna från de vardagssituationer vi befinner oss i är ännu större . Bussen som bromsar in, bilen som accelererar, trappan vi studsar nedför, ljuset från taklampan, sorlet från personerna intill. En uppsjö av händelser runtomkring oss här på jorden dominerar fullkomligt all påverkan utifrån himlakropparna. Det är de jordiska processerna som påverkar vårt handlande.
2) Du kanske tänker att ovanstående förvisso är sant, men att det svaga, underliggande, systematiska sätt som solen och planeterna påverkar oss med under hela våra liv ändå har en roll. Då är frågan: vilken roll? Hur kan man komma fram till påståenden som att ”Neptunus behandlar bland annat teman som drömmar, fantasi, magi, inspiration, men främst spirituell mottaglighet”, som en person hävdar i artikeln? Ja, hur kan Neptunus bidra till våra karaktärsdrag under tiden vi ligger i vår mammas mage? Vad är ”planen” för stjärnorna? Svaret är att de trubbiga krafter som kommer, i negligerbar form från himlakropparna och desto mer från vår mammas rörelser, inte kan kopplas till vår karaktär. Det finns inget sätt på vilket en trubbig kraft utifrån på ett systematiskt sätt kan påverka fostret så att dess karaktär danas i någon bestämd riktning. Inte ens en neurolog, som direkt kan stimulera enskilda nervceller i hjärnan, vet hur tankar, känslor eller karaktärsdrag ska kunna styras.
Och detsamma gäller våra liv utanför mammas mage. Hur påverkar bussens inbromsning eller strålningen från mobiltelefonen din karaktär? Inte på något som helst systematiskt sätt. Våra handlingar och vår karaktär danas av vilka vi redan är och vår hjärnas behandling av alla våra förutsägbara och oförutsägbara upplevelser. På jorden.
Vill du läsa mer kritik av astrologi föreslår jag astrofysikern Bengt Gustafssons artikel i DN och Charles Days artikel ”The persistence of astrology”.
