Zebran är ett randigt djur, men varför?

Darwin ansåg att zebrans randighet var till hjälp för att hitta rätt sexualpartner och ett utslag av könsurval, och många andra förklaringar har sedermera sett dagens ljus. En (som förfäktats av bl.a. Rudyard Kipling) har varit att ränderna förvirrar rovdjur, men något hållbart bevis för detta finns det inte. Jeffrey Waage visade 1981 att blodsugande flugor mindre gärna slår sig ner på randigt underlag än på enfärgat. För ett par år sedan påvisades i en artikel, i vilken bl.a. lundaforskaren Susanne Åkesson medverkat, att strimmiga ytor stör bromsars orientering efter ljusets polarisation, och att de därför undviker dem. Ett annat forskarlag visade att aversionen mot strimmiga ytor är så stor att den uppväger den kemiska attraktionen till koldioxid och ammoniak som utsöndras av djuren. Nu har det kommit en artikel som på ett oberoende sätt bekräftar förklaringen att det är de blodsugande insekterna som har varit avgörande för evolutionen av strimmighet. Genom jämförelser mellan olika sorters zebror i olika länder har man visat, att ju fler blodsugare det finns, desto större är strimmigheten.