Annons

Tid i heden tid

Författare: 

Att dela in dygnet i 24 timmar har inte alltid varit självklart. Det infördes omkring år 150 e.v.t. i Alexandria, av den tidens främste astronom, Klaudios Ptolemaios. Han gjorde också timmarna lika långa. Tidigare hade de fördelats på natt och dag, vilket innebar att nattens timmar blev kortare än dagens.

Romarna delade däremot in dygnet i 18 delar, med början klockan sex på morgonen enligt vårt sätt att räkna. Islänningarna gick också sin egen väg. De valde att dela in dygnet i åtta delar, kallade eiktar, åttondelar. De började klockan 4.30 och var kopplade till framför allt måltider. Även halva eiktar användes.

Dessförinnan var det inte så noga med tiden; den gick sin gilla gång utan större precision. Det räckte gott med vinter, vår, sommar och höst samt morgon, middag, kväll och natt. ”Man åt, drack och slog ihjäl varandra utan att behöva titta på klockan eller i kalendariet”, skriver Lars Olof Lodén i sin bok Tid (1968).

Året delades in i tolv månader à 30 dagar, vilket gör att fyra dagar fattades. Dessa lades till som aukanetr, utökningsnätter, vilket gav 364 dagar. Det saknade 1¼ dygnet fick man genom ett komplicerat system med 35 skottdagar som fördelas över 28 år.

Om denna tideräkning använts i övriga nordiska länder är högst osäkert. Men några av månadernas namn överfördes hit, som torsmånad för januari och göjemånad för februari.

Fråga: Vilka var de första kalendrarna i Sverige?

Facit

De första kalendrarna var runkalendrar eller runstavar, som kom omkring på 1200-talet. Det var plankor med runor längs kanterna som markerade veckodagar och symboler för högtidsdagar. Inga förkristna kalenderstavar är kända och de tycks inte ha använts på Island.