Annons

Giftforskaren som friar russin men fäller fisk

Lennart Dencker vet mer än de flesta om miljögifterna i vår vardag – och han tycker inte alltid att larmen motsvarar verkligheten. När han för några år sedan gick i pension bestämde han sig för att sprida den kunskap han samlat ihop.

Författare: 

Publicerad:

2018-04-12

6 frågor till Lennart dencker, professor i toxikologi, som har skrivit en bok om miljögifter.

1 | Har vår omgivning blivit giftigare? Eller mindre giftig?

– Vi har aldrig haft en så ren miljö som vi har i dag, i Sverige. När jag tänker på min barndom minns jag hur det rykte ur varenda skorsten, att föräldrar med små barn rökte inomhus och att man hade blyad bensin i bilarna. Jag har skrivit i min bok om de många giftiga kemikalier jag utsattes för i mina föräldrars lantbruk. Nu för tiden finns det fler kemikalier, men vi exponeras inte för dem i samma utsträckning. Såtillvida är jag hoppfull. Myndigheterna gör ett bra arbete.

2 | Varför har du skrivit den här boken?

– Jag har länge samlat på mig en känsla av att det finns en diskrepans mellan forskningen och det som allmänheten får veta. Journalister får ofta bara ett fragment av forskningen, och människor som läser tidningen och ser på tv saknar perspektiv och sammanhang. Jag har skrivit boken för dem som vill ha en bakgrund till det toxikologiska tänkandet. De som verkligen behöver sådan här kunskap är lärare, som ger perspektiv till barnen som de undervisar.

3 | Vilka “giftlarm” tycker du har överdrivits?

– Ett konkret exempel är när det stod i tidningen att russinpaketen som barnen fick till jul var ”giftbomber”. Men alla bekämpningsmedel som russinen innehöll var faktiskt under gränsvärdena. Och de ekologiska russinen innehöll mykotoxiner [mögelgifter, reds anm.], som är värre.

– Jag har också en speciell antipati mot uttrycket ”cancer och fosterskador”, att man kopplar ihop de här två mycket olika företeelserna som har olika mekanismer.

4 | Vilka kemiska risker tycker du att vi i stället borde tala mer om?

– Alkohol och rökning. Och det här med kvicksilver, dioxiner och PCB i fisk. Rekommendationen för barn och fertila kvinnor att inte äta vissa insjöfiskar mer än ett par gånger per år, den skulle jag aldrig sätta mig emot.

5 | Hur är det egentligen med cocktail-effekten, samverkan mellan giftverkan av många olika kemiska ämnen?

– Man är nog lite för orolig – det finns mycket psykologi i det här. Två liknande kemiska ämnen kan addera till varandra, men de flesta miljögifter har mycket olika verkningsmekanismer. Det är mycket svårt att reda ut de här effekterna.

6 | Hur ska vanliga tidningsläsare bedöma när det finns anledning att oroa sig?

– Det finns inget enkelt svar, men jag tycker inte att det är rimligt att allmänheten ska bära det psykologiska ansvaret för att bedöma om en giftvarning är trovärdig eller rimlig. Egentligen skulle fler ägna sig åt grävande journalistik även inom det här området – vad ligger bakom när en forskare säger att detta eller detta är hormonstörande, och så vidare. Jag menar också att forskare ska vara mer restriktiva med vad de går ut med.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)