Arv styr hästens gångarter

Svar av Anna Jansson, professor i djurfysiologi, och Gabriella Lindgren, universitetslektor i molekylär husdjursgenetik, Sveriges lantbruksuniversitet.

I vår del av världen har nog många uppfattningen att hästar har tre gångarter: skritt, trav och galopp. Detta stämmer för många av våra hästraser, men inte för alla. I Sverige och på andra håll i världen finns så kallade gaited horse breeds – hästraser som kan uppvisa andra mönster i hur de sätter ner hovarna. Passgång och tölt är två kända exempel på sådana alternativa gångarter.

Hästens förutsättningar för att kunna gå i passgång och tölta styrs av genetiska faktorer. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och Uppsala universitet har visat att en specifik gen, DMRT3, har en avgörande betydelse. Genen finns i två varianter, varav den ena är kopplad till god förmåga att tölta, gå i passgång samt trava i höga hastigheter utan att falla i galopp. Så gott som alla svenska och amerikanska travhästar har denna variant av genen. Hos islandshästen, som ofta kan tölta och gå i pass, finns det många hästar som bär på samma gen variant. Hästar utan detta anlag har sämre förutsättningar för tölt. Det innebär inte att de omöjligt kan lära sig, men tölten kommer inte spontant.

Hos vissa andra hästraser är genvarianten sällsynt eftersom den även kan vara till nackdel – den gör i allmänhet att den långsamma galoppen blir sämre.

På frågan om hästar kan tölta utan ryttare är svaret alltså ja. Om de genetiska förutsättningarna finns kan de göra det. En del individer gör det hellre, oftare och mer rytmiskt än andra. På frågan om det finns vildhästar som töltar blir svaret lite mer komplicerat. Det finns nämligen inga riktiga vildhästar, eftersom dessa har utrotats. Däremot finns på flera platser på jorden domesticerade hästar som lever förvildade. Vissa studier tyder på att det finns individer i dessa populationer som bär på den här genvarianten och alltså kan tölta.