Annons

Han Solo ska rädda världen

Författare: 

Publicerad

2010-11-25

Edward O. Wilson har länge kämpat i motvind. Han har skrivit runt 20 populärvetenskapliga böcker varav flera är fullspäckade med argument som visar varför biologisk mångfald är viktig. Två av hans böcker har blivit belönade med Pulitzerpriset . Trots alla framgångar har han misslyckats med att få förlusten av biologisk mångfald till att bli en världsfråga rotad bland allmänheten. Hur många känner till exempel till att det i år är biodiversitetens år?

Förlusten av biologisk mångfald är en av mänsklighetens ödesfrågor, särskilt i kombination med den pågående klimatförändringen. Wilson har därför tagit hjälp av Han Solo från Star Wars för att nå ut med sitt budskap.

Problemet är att frågan är komplex. Vi människor gillar enkla budskap. Få har till exempel läst Edward O. Wilsons "Biophilia". När skarven återkom till skärgården så orsakade fågeln feta rubriker med enkla budskap, till skillnad från boken. Det har visat sig att rubrikerna låg långt ifrån sanningen. Problemet ligger i hur fakta presenteras, men också i hur vi värderar samma fakta.

Skarven har en åttatusenårig historia i den svenska skärgården. Nyligen var den bortschasad i hundra år. När skarven kom tillbaka upplevdes den som både nyhet och hot av de redan trängda yrkesfiskarna, sportfiskarna, sommarstugeägarna, ja i stort sätt alla. Skarven är en märklig parallell till den skandinaviska vargen, vars återtåg också skapat både rubriker och självutnämnda experter. Tyvärr ger media ofta stort utrymme för dessa personer och deras lika subjektiva som tvärsäkra uttalanden, trots att de ofta ligger långt ifrån verkligheten. Att tycka är en sak, att veta är en annan. Att tycka är lätt, att veta är svårt.

Nu har det visat sig att skarven i själva verket gynnar den biologiska mångfalden i skärgården. De kategoriska uttalanden som gjorts om skarvens skador har – föga förvånande – visat sig ordentligt överdrivna. Men nu när skarvdebatten svalnat får en akademisk avhandling inte samma genomslag. Tyvärr så tar det flera år av praktiska undersökningar på plats, ofta betydligt längre tid, för att undersöka vilka effekter en art har på den biologiska mångfalden. Det är inte så lätt som de feta rubrikerna vill antyda. Dessutom är alla sommarstugor ett betydligt större hot mot skärgårdens biologiska mångfald. Jag tror Edward O. Wilson skulle hålla med mig om det.

Ett annat problem i debatten handlar om arter. En som verkligen missförstått vad arter är för något är Mårten Bendz, professor emeritus vid Linnéuniversitetet i Växjö. Bendz menar att ansträngningarna inom naturvården i Sverige kostar för mycket. Istället för att skydda alla arter som är hotade inom Sveriges gränser borde vi ägna resurser åt att rädda de arter som bara finns här och ingen annanstans.

Precis som när det gällde skarven så är Bendz resonemang enkelt. Problemet är att det är för enkelt. Hans tankegång skulle stämma om varje individ inom en art skulle vara utbytbar mot en annan. Så är det inte. Det går inte att stiga ner i samma flod två gånger. De allra flesta individer inom en art är anpassade till just den plats som de lever på. Skogsbruket vet det här och använder det i förädlingen av gran och tall. Fiskeriverket vet (numer) det här. Om du inte tror mig så kan du ju besöka björkallén vid Genetikcentrum, Ulltuna utanför Uppsala när björklöven faller på hösten. Allén består av björkar insamlade från södra till norra Sverige. En björk från norra Sverige är inte utbytbar med en björk från södra, de släpper löven vid olika tid trots att de vid Ulltuna växer i samma yttre miljö, deras inre genetiska klocka är inte inställda för samma årstidsväxlingar. Så är det hos de allra flesta arter.

Eftersom Bendz använder en syn på arter som är lika förlegad som Linnés sexualsystem så blir det fel. Kanske är det därför som biologer brukar vara bättre rustade för att uttala sig om biologisk mångfald än skogsekonomer. Ekosystem är komplexa men för den sakens skull inte omöjliga att förstå. Frågan är bara om det är förståelse -- fakta -- som saknas. Det verkar onekligen som att Bendz skulle lära sig ett och annat från Edward O. Wilsons böcker, men frågan är om det räcker med det.

Det är här Han Solo kommer in i bilden, den bångstyriga piloten av Tusenåriga falken i Star Wars. Eller Han Solo, det är naturligtvis skådespelaren Harrison Ford vi pratar om. Tillsammans med Edward O. Wilson har Harrison Ford instiftat ett pris för populärvetenskapligt skrivande som kallas ”The PEN/E.O. Wilson Literary Science Writing Award”. Här tror jag att Wilson och Ford, i all välmening, begår ett misstag. Det är inte mer fakta som allmänheten behöver för att motivera ett skydd av biologisk mångfald. De flesta vet att en jord utan regnskog eller hajar kommer var en fattig jord där människan får svårt att hitta mat. Jag tror allmänheten behöver ta sig en funderare på vad vi bör göra med våra liv, med vårt samhälle. Det är en värderingsfråga .

Det kanske är bäst att vi stiger ner från vårt elfenbenstorn . Frågan om varför vi ska ta tillvara tigrars, pandors, isbjörnar, skarvar och vargars intressen handlar lika mycket om varför vi ska tillvara ta våra mänskliga grannars intressen, eller våra barn eller barnbarns intresse. Ibland kan det vara nog så svårt. Vad världen behöver är fler miljöfilosofer . Tillsammans med Edward O. Wilson och Han Solo ska de nog kunna rädda världen.

Kommentera:

1

Dela artikeln:

Kommentarer

Beställer genast Biophilia.

Lägg till kommentar