Annons

Evolutionsbiologerna bjuder upp till dans

Författare: 

Publicerad

2010-09-13

Jag har tidigare på den här bloggen ondgjort mig över bristande naturvetenskapliga kunskaper hos humanister. Nu är det i rättvisans namn dags att säga något om naturvetarnas humaniorablindhet.

Den som läste Karin Bojs vetenskapskrönika i söndagens DN (12 september) eller har sett på ”Good dancing avatar” på youtube vet att en grupp evolutionsbiologer nyligen försökt ta reda på vad som gör manlig dans attraktiv för kvinnor. Studien gick till så att ett antal män fick dansa iförda reflexmärken som registrerades av ett datorprogram. Datorn ritade sedan om männen till ansiktslösa figurer, ”avatarer”. Därefter fick ett antal kvinnor bedöma avatarernas dans. Kvinnornas preferenser analyserades och si, därefter kunde datorn tala om vilka dansrörelser det var som fångade damernas uppmärksamhet. Forskarna skriver stolt: ”we have identified specific movements within men’s dance that influence women’s perceptions of dancing ability. We suggest that such movements may form honest signals of male quality in terms of health, vigour or strength, though this remains to be confirmed.”

Så varför är detta ett exempel på usel vetenskap? Jo, för att man har tittat på nitton män och trettiosju kvinnor år 2010 och sedan antagit att deras danspreferenser gäller hela mänskligheten. Forskarna anger inte hur de valt ut männen och kvinnorna. (Kommer de till exempel från olika delar av världen? Antagligen inte – filmklippen av avatarerna visar en dans som ser ganska typiskt västerländsk ut.) Inte heller resonerar forskarna kring varför just denna dans, från tidigt 2000-tal, skulle vara representativ för arten människa.

Det sannolika är att den inte är särskilt representativ alls. De europeiska forskarnas avatarer skulle antagligen inte uppfattas som goda dansare av en kvinna från Trobrianderna. Och 1640-talets mest eftertraktade svenska ungkarl, Magnus Gabriel De la Gardie, dansade definitivt inte som avatarerna när han glänste i hovbaletterna i Stockholm och Paris.

Med lite gott humör kan man kanske se avatarstudien som en lustighet, men undertecknad historiker är inte road. Hade en human- eller samhällsvetare offentliggjort en så här ogenomtänkt studie skulle inte bara forskaren utan antagligen hela vårt vetenskapsområde sågas jäms med fotknölarna. Man beskyller ofta humanioran för ovetenskaplighet utan att ha något exempel att hålla fram, medan naturvetenskaperna kommer undan med det mesta. Som avatarexperimentet visar är inte en studie automatiskt bra bara för att dyrbara högteknologiska hjälpmedel varit inblandade.

(Karin Bojs krönika finns tyvärr inte tillgänglig på nätet för icke-prenumeranter och inte heller artikeln ”Male dance moves that catch a woman’s eye”, Biology Letters online-upplaga 8 sept 2010. Avatarerna kan man däremot se på http://www.youtube.com/watch?v=3m9b1ZWxCuA.)

Kommentera:

1

Dela artikeln:

Kommentarer

Visst kunde studien gjorts bättre men jag håller inte med om att den är "usel vetenskap" - jag tycker inte att din vinkling av av den är helt rättvis. Mitt intryck av artiklen var att den först och främst presenterade en ny teknik och att fokus egentligen inte låg på resultaten utan på metoden. Det är ju vanligt inom naturvetenskapen att man publicerar artiklar som egentligen inte leder till några nya rön utan bara presenterar en ny metodologi - ett nytt instrument, experimentmetod, mjukvara etc. (sen slänger man väl alltid med lite första trevande resultat, men mest som ett "proof-of-concept). Jag ser detta som huvudsakligen en sådan artikel.

Tittar på man referenserna som ges i artiklen visar det sig att det har gjorts en del tidigare studier på förhållandet mellan mäns dans och attraktivitet. Samma författare har hittat samband mellan mäns dansförmåga (betygsatt av kvinnor) och muskelstyrka, samt dansförmåga och finger-längds-förhållande ("digit ratio" - korrelerar med testosteron-nivåer i livmodern) - faktorer som man av andra anledningar har skäl att tro har betydelse för den sexuella selektionen. Så även om dina invändningar mot bristen på hänsyn till kulturella faktorer är vettiga så verkas det ändå som de är något på spåren - de verkar i alla fall ha lite riktig signal i datan, inte bara brus.

Ser man på artikeln i det sammanhang som träder fram om man betraktar tidigare forskning i ämnet så tycker jag inte alls den är särskilt dålig - jag ser den som sagt främst som en presentation av ny experimentell metodologi för att kunna förbättra den pågående forskningen. Man försöker formalisera dansen, och på så sätt bli av med många störande variabler som kan co-variera med dansförmåga. Tidigare har man bara kunnat betrakta dansen som en "black box" och korrelerat rätt av med kvinnors respons - nu öppnas möjligheten för att identifiera specifika egenskaper i dansen (vilket man lyckas med i artikeln) och sedan använda dem i diverse hypotestestning (vilket man inte gör i artikeln). Fortsätter man läsa efter de meningar du citerar så säger de också:

"By uncovering some specific movement parameters used in the assessments of dance quality, we are now in a much stronger position to further research the possible signalling mechanisms of dance in humans. Future studies should systematically manipulate the dance moves that we have identified as being most important, and assess the effects of such manipulations on female perceptions of dance quality."

Man skulle kunna säga som så att studien främst är hypotes-genererande - explorativ - snarare än hypotes-testande.

Lägg till kommentar