Kall fusion – inte igen!…
> Förmodligen har Du inte undgått rapporteringen om ”energikatalysatorn” som tagits fram av forskarna Andrea Rossi och Sergio Focardi vid Bolognas universitet. I ett experiment som påstås matas med ca 700 W tas ut en effekt om 10-12 kW. Det talas om fusion av nickel och väte.
Som aktiv fusionsforskare drar jag återigen djupa suckar. Fortfarande frågar studenter i vår fusionskurs här på KTH hur det egentligen står till med de experiment inom ”kall fusion” som drogs igång av Pons och Fleischman 1989. Jag får förklara att det hela var mycket oseriöst och okunnigt, att deras uppmätta neutronflöden faktiskt inte var större än bakgrunden, att det tritium som skulle mätas fanns i 3-5 gånger högre mängd i det tungvatten de använde, att deras gammamätningar var felaktiga och att den teoretiska reaktiviteten för fusionsreaktioner avviker från deras påståenden med en faktor tio upphöjt till fyrtio.
Och nu kan vi se hur [Ny Teknik](http://www.nyteknik.se/) ägnar förstasidan åt en artikel med rubriken ”Vi förtjänar Nobelpriset” om de italienska forskarna och deras experiment. Är inte Ny Teknik seriösa? Låt oss ta en titt på ett påstående som görs i artikeln: ”Uppfinnarna räknar med en tillgänglig energi motsvarande 517 ton olja per gram nickel.” Det låter mycket – men Ny Teknik kommenterar inte uppgiften… Min kollega James Drake och jag satte oss ned och använde lite gymnasiekunskaper för att snabbt få fram att det här skulle innebära att 27 % av massan av varje nickelatom som deltar i processen skulle direktomvandlas till energi! Det kan ju noteras att den mest effektiva energiomvandling som tänkas kan är materia-antimateria annihilation som här på jorden endast förekommer mellan enskilda partiklar under extrema förhållanden i partikelexperiment som på CERN. Den idag mest attraktiva fusionsprocessen, mellan väteisotoperna deuterium och tritium, leder till knappt 1 % omvandling materia – energi, vilket ger en enorm energitäthet redan det – miljoner gånger den som sker vid förbränning av biobränslen till exempel.
Till detta kan adderas att det är så gott som omöjligt att få till fusionsreaktioner mellan väte och nickel i rumstemperatur – den positivt laddade nickelkärnan stöter helt enkelt bort varje väteatom som närmar sig. Och skulle ändå fusionsreaktioner äga rum (Rossi hävdar att nybildat koppar har mätts upp), så är nickel helt fel ämne att arbeta med, eftersom den nukleära bindningsenergin för ämnen i detta atommassområde inte ger någon nettoeffekt att hämta från reaktionerna. Det behövs lättare ämnen för fusion och tyngre ämnen för fission.
Mindre tillräkneliga forskare kommer alltid att dyka upp. Men att deras påståenden basuneras ut så oseriöst som i Ny Teknik är beklämmande. Uppdraget inom vetenskapsjournalistiken är ju precis att göra vetenskap, inte pseudovetenskap, begriplig och tillgänglig för allmänheten.
