”Negerkungar” och vårt förhållande till historia
På tal om dagens tidningsartikel att ”negerkung” nu har raderats ur böckerna om Pippi Långstrump. Detta och liknande tilltag som blivit allt vanligare på senare år bör betraktas i ljuset av hur vi hanterar vår historia. Kunskaper om historia handlar om att man utvecklar ett dubbelt historiskt betraktelsesätt: Man måste dels lära sig att bedöma varje tid och dess yttringar utifrån de förutsättningar som då rådde, och man måste dels inse att historien för att ge mening måste ”översättas” till vår tid, och därmed till de förutsättningar som råder idag. Historien måste göras rättvisa på dess egna villkor, men om vi inte på samma gång ställer våra frågor till historien, förblir den ointressant och död. Bara det ena perspektivet duger inte. Att vara bra på historia innebär att man har ett väl utvecklat dubbelseende.
Men om man nu plockar bort ”negerkungar” och annat ur historien som väcker vår nutida moraliska indignation, diskvalificerar vi detta dubbla historiska betraktelsesätt. Vi litar inte på att barn och andra Pippi Långstrumpläsare använder sina historiska kunskaper på ett klokt sätt. Kvar blir bara den trista och till och med farliga modernocentriska insikten att man var dummare förr, när man kallade människor för ”negerkungar” och annat numera nedsättande. Kan det rentav vara så att man är dummare i andra länder där man inte har samma begreppsliga klokskap som i Sverige? I historien, om jag ändå får tillåta mig en sådan reflexion, tillhör strategin att lägga historien och livet tillrätta genom att ta bort sådant som inte passar in i den ideologisk-moraliska ramen helt andra länder än de som Sverige normalt vill jämföra sig med. Alltså: låt stå, så förstår vi bättre både historien och oss själva.
