Annons

Från syndig till sjuk till frisk

Under 1900-talet dominerade en medicinsk förklaring av homosexualiteten.

I slutet av 1800-talet började homosexualitet uppmärksammas som ett medicinskt fenomen. Litteraturen i ämnet växte snabbt, och ända in på 1970-talet förklarades beteendet som en sjukdom.

Tidigare var den allmänna uppfattningen att sexuellt umgänge med personer av samma kön är ett av många avvikande beteenden som människor kunde uppvisa, medan man i slutet av 1800-talet började se homosexualitet som en inneboende egenskap hos vissa individer. Samtidigt började fenomenet - som tidigare varit en synd mot skapelsens ordning - alltså betraktas som något sjukligt. När synden gjordes till sjukdom, började läkarna även leta efter symtom på sjukdomen. Exempelvis ansågs breda höfter och smala axlar vara kännetecknande för homosexuella män.

I och med att homosexualiteten började ses en sjukdom, väcktes också tanken att det borde finnas en bot. Testikeltransplantationer genomfördes i exempelvis Österrike på 1920-talet, och i Sverige rekommenderade RFSU hormonpreparatet Neohombreol på 1940-talet. Samtidigt sattes många homo- och bisexuella på mentalsjukhus, eftersom dessa botemedel inte hade effekt. Men det räckte inte.

- År 1944 infördes även kastreringslagen, som var riktad mot homosexuella, säger fil.dr Jens Rydström, forskare vid Centrum för genusstudier, Stockholms universitet. Det krävdes samtycke, men värdet av detta var diskutabelt eftersom patienten ofta fick välja mellan att stanna kvar på mentalsjukhuset och att släppas ut efter kastrering.

Sågs som ett tredje kön

Den medicinska förklaringen av homosexualitet bottnade i begreppet "inversion", felaktig könstillhörighet. De homosexuella sågs som ett tredje kön, någonting mitt emellan man och kvinna. Men medikaliseringen av homosexualiteten under 1900-talet innebar även att toleransen gentemot de homosexuella ökade - för om det var en sjukdom kunde personen inte göras ansvarig. I USA fanns bland vissa kristna grupper kritik mot medikaliseringen, eftersom homosexualiteten inte längre betraktades som en synd.

I Sverige fanns ännu år 1979 homosexualitet med i Socialstyrelsens klassifikation över svenska sjukdomar. Då ockuperade protesterande homosexuella Socialstyrelsen, varvid dess dåvarande chef Barbro Westerholm snabbt tog bort homosexualitet från listan.

- Sverige och de nordiska länderna låg ändå långt fram i detta. Det dröjde ännu till 1993 innan WHO tog bort sjukdomsdefinitionen, säger Jens Rydström. Och i och med att vi inte längre ser det som en sjukdom har förklaringsramen förändrats. Nu är det inte hormoner, utan gener, som antas ligga bakom homosexualiteten.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

1

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Detta visar tydligt hur ovetenskapigt psykologi är. "Sjukdomar" skapas och tas bort efter tycke.

Lägg till kommentar