Ny ledtråd i jakten på karies

Att en del tvingas utkämpa kampen mot karies i uppförsbacke kan bero på en ärftlig okänslighet för söt smak, enligt en ny avhandling från Umeå universitet.

Text Oskar Alex
Publicerad
Målet med kariesforskning är att kunna identifiera riskpersoner så tidigt som möjligt. Då kan man parera den ökade risken med kost och extra fluorskölj.
Bild: Getty Images

Enligt regeringsformen är alla Sveriges invånare lika inför lagen. Något vi däremot inte tycks vara lika inför är benägenheten att få hål i tänderna.

– De flesta i Sverige är kariesfria eller bara måttligt drabbade, men sen har vi en grupp på ungefär 20 procent som får väldigt mycket karies och som vi inte förstår oss på, säger Linda Eriksson, tandläkare och nydisputerad doktor i odontologi som tagit upp gåtan i sin avhandling vid Umeå universitet.

Avhandlingen består av flera studier, varav en handlar om variationer i en grupp gener som reglerar hur lätt vi har att känna söt smak. Tidigare studier inom fältet har pekat på ett visst samband mellan en ökad risk för karies, och att ha smakgener med variationer som gör det svårare att känna söt smak.

Det Linda Eriksson hittade i sin studie med 127 deltagare var en helt ny genvariation vars starka koppling till karies inte tidigare varit känd: rs5415 i genen SLC2A4. Sambandet var starkare än alla tidigare kända genvariationer kopplade till söt smak och karies.

Högre kariesrisk och mer sötsug

Personer med rs5415-förändringen behövde äta mycket mer av någonting sött för att känna en söt smak, och hade betydligt högre risk för karies. ”Poängen” på kariesskalan uppmättes genom en analys av munhålan, där forskarna utöver pågående karies även räknade in fyllningar och saknade tänder.

Att personerna hade mer karies för att de ätit mer sötsaker under livet är dock en slutsats man ska akta sig för att dra. Forskarna har bara visat på ett samband, inte att det ena orsakar det andra. Linda Eriksson är tydlig med att fynden inte hör hemma på kvarterskioskens gröngula löpsedlar med ”KARIESGENEN HITTAD” i svart text.

– Tror man det har man inte förstått att karies är en sjukt multifaktoriell sjukdom. Vi kan inte vara kaxiga och dra för hårda slutsatser. Det vi hittat är någonting intressant, men sedan måste man hitta samma sak flera gånger igen för att validera det. Detta är mer ett frö som såtts kan man säga.

Målet: Tidigt identifiera personer med ökad risk för karies

Rönen bör snarare ses som en bekräftelse på att sötsugsgenerna på ett eller annat sätt har ett finger med i spelet och är värda att forskas vidare på. Kan resultaten bekräftas i stor skala med tusentals deltagare är tanken att kunskapen i slutänden ska komma till nytta för patienter.

– Man skulle då kunna ta ett salivprov, och har personen den här sämre varianten av genen kan man i ett mycket tidigare skede sätta in förebyggande koståtgärder. All kariesforskning handlar om att lyckas upptäcka riskpersoner tidigt, och där kan det genetiska vara en pusselbit, säger hon.

Medan studien från Umeå universitet avgränsades till att enbart titta på smakgener, skulle framtida studier i kariesgenetik även kunna undersöka gener kopplade till variationer i bakteriekultur, samt kvaliteten på emalj och saliv.

Text Oskar Alex
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor