Glutenintolerans – allt fler får diagnosen

Okunskapen om att gluten, ett protein som finns i framför allt vete, kan vara skadligt för vissa människor är fortfarande stor. Detta trots att uppskattningsvis 100 000 svenskar är drabbade av glutenintolerans, celiaki. Förekomsten i Sverige överensstämmer med studier från de flesta andra industriländer. Allra högst andel med celiaki finner man dock i Nordafrika, bland berberna (sahrawifolket), där hela 5 procent är drabbade.

Till skillnad från de flesta andra folksjukdomar är glutenintolerans också en vanlig sjukdom bland barn. Det är faktiskt den vanligaste kroniska sjukdomen hos barn i Sverige.

Nya studier visar att det är viktigt att fånga upp drabbade barn tidigt, eftersom obehandlad glutenintolerans sannolikt ökar risken för följdsjukdomar, i värsta fall cancerformen lymfom.

En autoimmun sjukdom

Vid celiaki angriper kroppens immunsystem tarmluddet, de så kallade villi, som normalt klär tunntarmens insida. Dessa fingerlika utskott ökar tarmens yta och gör att den effektivt kan ta upp näring. Hos en person med glutenintolerans blir tarmen ”slät”. Det enda som hjälper är att helt undvika gluten.

Gluten finns i vete, men även i råg och korn, där dock halten är betydligt lägre. Gluten förekommer däremot inte i havre, men havreprodukter kan i kvarnar och bagerier förorenas med gluten från andra sädesslag.

Antalet personer som får diagnosen glutenintolerans har ökat den senaste tjugoårsperioden. En förklaring är ökad medvetenhet både i läkarkåren och bland allmänheten om att glutenintolerans bör misstänkas även hos vuxna med diffusa besvär. Det är i dag smidigare att upptäcka sjukdomen. Numera används i första hand blodprover för att hitta patienter med glutenintolerans, och diagnosen bekräftas sedan med vävnadsprov från tunntarmen.

Bara den som äter gluten kan utveckla glutenintolerans. I kulturer där man inte äter gluten är därför sjukdomen inget problem. Det är också bara människor med en viss typ av arvsmassa, närmare bestämt en viss typ av transplantationsantigenet HLA, som kan drabbas av celiaki. HLA styr bland annat hur immunförsvaret försvarar sig mot yttre fiender och det som bedöms vara en fiende. Patienter med glutenintolerans har en särskild sorts HLA: HLA-DQ2 eller HLA-DQ8. Dessa HLA-former förekommer hos ungefär en fjärdedel av Sveriges befolkning, vilket betyder att det även måste krävas andra faktorer för att en person ska drabbas.

En sådan faktor är hur och när spädbarn börjar utsättas för gluten.

Infektioner under spädbarnstiden tycks också kunna öka risken. Det finns däremot inget känt samband mellan stress och glutenintolerans, något som ibland har hävdats.

Högre risk vid annan sjukdom

Glutenintolerans är särskilt vanligt i vissa riskgrupper. Det gäller till exempel människor med andra autoimmuna sjukdomar som insulinberoende diabetes, vissa former av sköldkörtelsjukdom, leversjukdom och ledsjukdom. Dessa patienters immunsystem är redan överaktivt, och detta kan vara en orsak till att de drabbas.

Ärftlighet för glutenintolerans är en annan riskfaktor. Den som har en nära släkting med sjukdomen löper ökad risk för glutenintolerans. Om ens förälder, syskon eller barn har fått diagnosen är den egna risken omkring 8 procent.

Symtomen vid celiaki delas ofta in i klassiska symtom och atypiska symtom. Till de klassiska symtomen hör diarré, viktförlust (eller hos barn: dålig tillväxt), svår trötthet och svullen eller smärtande mage.

Många patienter har haft ”problem med magen” i många år innan läkare konstaterat att de lider av glutenintolerans. Vissa har fått andra, felaktiga diagnoser på vägen. Uppskattningsvis en av tjugo människor som får diagnosen irritabel tarm (colon irritabile, IBS) har i själva verket glutenintolerans, eller både IBS och glutenintolerans. Besvär som är typiska för glutenintolerans är dock vanliga och förekommer även hos i grunden friska människor. Hos ett tidigare friskt barn är exempelvis diarré oftare orsakad av en infektion än av glutenintolerans!

Atypiska symptom kan vara nedstämdhet, benbrott, munblåsor eller järnbrist. Det finns även människor med glutenintolerans som inte har några symtom alls! Detta kallas tyst glutenintolerans. Dessa patienter har kanske fått diagnosen genom att läkare tagit blodprov eftersom patienterna har en nära släkting med glutenintolerans. Det finns studier som tyder på att personer med tyst glutenintolerans har bättre prognos att även fortsättningsvis slippa besvär och följdsjukdomar än de som har stora besvär av sin sjukdom.

Vid misstanke om glutenintolerans kontrollerar läkaren först halten av antikroppar mot glutenintolerans i blodet. De vanligaste är så kallade transglutaminasantikroppar och endomysieantikroppar.

De förstnämnda är de senast upptäckta, och de riktar sig mot det utlösande antigenet vid celiaki, enzymet transglutaminas. Endomysieantikropparna känner även de igen och binder till samma enzym, men till en annan del av proteinet.

Träffsäkerheten i diagnostiken är bra, men inte fullständig. Hos vissa kan man inte fånga upp sjukdomen med blodprover. Och i sällsynta fall har personer utan glutenintolerans förhöjda halter av dessa antikroppar. Därför måste diagnosen bekräftas med ett vävnadsprov från tunntarmen.

Behandlingen av glutenintolerans består i dag av livslång glutenfri kost. Utan gluten läker slemhinnan. När inflammationen minskar blir villi åter långa och smala.

I vetenskapliga studier har alternativa behandlingar prövats, dock utan större framgång. I nuläget finns ingen annan behandling av glutenintolerans än diet.

Ökad risk för benbrott

Eftersom tarmluddet är skadat har patienter med glutenintolerans ofta sämre upptag av vitaminer, järn och näringsämnen. Brist på kalk kan ligga bakom den fördubblade risken för benbrott som drabbar både barn och vuxna med glutenintolerans. Kanske bidrar näringsbrist även till att människor med glutenintolerans lättare drabbas av nedstämdhet.

Den gentyp som krävs för att få glutenintolerans finns, som tidigare nämnts, hos ungefär en fjärdedel av svenskarna. Samma HLA-varianter återfinns även hos många patienter med exempelvis insulinberoende diabetes. Därför ökar risken för diabetes automatiskt bland patienter med glutenintolerans. Samma förklaring ligger troligen bakom sambandet mellan glutenintolerans och viss typ av sköldkörtelsjukdom. Även vissa lever- och njursjukdomar samt hormonbrist i binjurebarken är vanligare bland patienter med glutenintolerans. Gemensamma ärftliga faktorer ligger sannolikt bakom sambandet mellan dessa sjukdomar.

Den som har en obehandlad glutenintolerans löper i vissa fall ökad risk för komplikationer. I vår forskning har vi bland annat studerat födelsevikt hos barn till mödrar med glutenintolerans. Kvinnor med oupptäckt glutenintolerans visar sig oftare få barn som föds för tidigt eller är små. Detta gäller däremot inte gravida kvinnor med glutenintolerans som undviker gluten.

Personer med glutenintolerans löper som sagt ökad risk att drabbas av cancer, framför allt blodcancerformen lymfom. Men även om lymfom är vanligare bland patienter med glutenintolerans är det likväl mycket ovanligt! I en större studie av svenska glutenintoleranspatienter var det bara 1 av 250 som under drygt tio års uppföljning fick lymfom. Forskarna såg heller ingen ökad risk för lymfom bland barn med glutenintolerans.

Patienten kan troligen själv minska risken för lymfom genom att följa en glutenfri diet. En strikt glutenfri kost kan sannolikt även minska risken för vissa andra följdsjukdomar.

30 000 i ny studie

Genom att matcha olika patientregister har den forskargrupp jag arbetar i genomfört mer än trettio studier som rör glutenintolerans. Flera av studierna rör cancer och andra komplikationer. De senaste två åren har vi fångat upp närmare 30000 patienter med glutenintolerans. Hos dessa vill vi studera om graden av tarmskada spelar roll för risken att drabbas av andra sjukdomar. De första resultaten av denna studie väntas under 2009.

Exakt hur vanligt glutenintolerans är i Sverige vet vi inte. Enligt de flesta studier ligger förekomsten på 0,5 till 1,5 procent, men den så kallade ETICS-studien av barn födda under vissa ”riskår” har funnit betydligt högre tal. Gemensamt för alla studier är att de visar att många människor i dag har en oupptäckt glutenintolerans som det är viktigt att fånga upp.