Annons
Så släcks myggans blodtörst

Matdags. En nackdel med laboratorieförsök på myggor är att honorna måste matas med färskt blod. (Handen tillhör en redaktör på Forskning & Framsteg!)

Bild: 
Paul Hansen

Så släcks myggans blodtörst

När stickmyggans mage är full av blod blir hon "blind" för doften av människor och andra djur. Nya rön om myggans luktsinne banar väg för effektivare myggmedel.

Vi människor luktar olika. Det är det främsta skälet till att somliga blir myggbitna oftare än andra. De som klarar sig lindrigast undan de flygande blodsugarna producerar extra mycket av vissa doftämnen som är ganska neutrala för den mänskliga näsan i låga koncentrationer. I högre koncentrationer upplever vi många av dem som tilltalande: mandel eller björnklister (benzaldehyd), citrus (oktanal och nonanal) och grön frukt (geranylaceton).

Dofter är avgörande för de flesta viktiga händelserna i en stickmyggas liv. Nya detaljkunskaper om hur myggornas luktsinne fungerar ger möjlighet att utveckla effektivare sätt att bekämpa dem. Det är viktigt inte bara för den som vill njuta av sommarens grillkvällar och skogspromenader. I stora delar av världen är stickmyggor ett hot mot människors hälsa eftersom de sprider allvarliga sjukdomar.

Hanar nöjer sig med sötsaker

Det finns över 3500 arter av stickmyggor i världen. Av dem förekommer 47 i Sverige. De flesta behöver energirik mat snabbt efter kläckningen och dör inom ett dygn om de inte får tag i någon form av socker. Stickmyggor lever vanligtvis av flytande sötsaker. På menyn finns nektar och fruktsaft, liksom honungsdagg som utsöndras av bladlöss. Man har också funnit mygg­arter som är specialiserade på att suga sockervatten direkt från myrors mun.

Hanarna håller sig till sockerdiet­en livet ut. De flesta stickmyggshonor, däremot, behöver blod för att deras ägg ska utvecklas. Bara ett fåtal arter klarar av att producera en eller flera äggkullar utan att suga blod. I dessa fall har honan byggt upp en nödvändig näringsreserv under larvstadiet eller ätit mycket av sockerhaltiga födoämnen som vuxen.

För att hushålla med sin energi sitter mygghonor gärna och väntar i närheten av en gång- eller djurstig. Ett djur som passerar förbi avger hela tiden dofter som kan aktivera och attrahera myggan.

Stickmyggor måste ta tillfället i akt när det finns en chans att suga blod. Under stilla dagar kan de angripa under dagtid. Det märks inte minst under skogspromenader.

Men flertalet arter i Sverige är som mest aktiva i skymningen. Det beror sannolikt på att myggor till stor del förlitar sig på små förändringar i luftens halt av koldioxid för att upptäcka ett möjligt byte. I skymningen varierar koldioxidhalten som minst. Då blir det alltså lättare för myggan att urskilja sitt offer i det omgivande bruset.

En människas utandningsluft innehåller ungefär 4,5 procent koldioxid, vilket är cirka hundra gånger mer än i luften omkring oss. Trots att koldioxiden i utandningsluften späds ut kan myggan upptäcka förändringen. En förändring med bara 0,01–0,05 procent räcker för att aktivera en mygga så att hon börjar leta efter ett byte. Man har exempelvis observerat att myggor kan reagera på en flock kalvar på upp till 80 meters avstånd.

Det beteende som följer efter aktiveringen styrs mer av andra doftsignaler än av koldioxid. En människa avger ungefär femhundra olika doftämnen och är därmed faktiskt ett av de mest doftande djuren. I luften omkring oss finns tiotusentals naturliga och konstgjorda doftämnen från växter, djur och andra källor. Myggans luktsinne är anpassat till att hitta sitt byte i denna kakofoni av dofter.

Försökspersoner läggs i påse

En mygga har två par näsor: antennerna och ett par ombildade mundelar som kallas maxillarpalper. Doftorganen är täckta av olika typer av dofthår, sensiller. Där finns sinnesceller som känner igen dofter från relevanta källor, såsom människor och växter där de kan finna nektar.

För att studera hur doftsinnet fungerar måste man samla in doftämnen från olika källor. Vi använder en stor påse för att fånga mänskliga dofter. En person får ligga i påsen medan vi suger ut luften genom ett filter som fångar upp doftämnen.

Dessa ämnen kan sedan föras in i en gaskromatograf, som är en apparat som åtskiljer olika ämnen beroende på deras kemiska och fysikaliska egenskaper. Genom att koppla gaskromatografen till en biodetektor – myggans egna doftsinnesceller – kan vi ta reda på vilka doftämnen som är biologiskt aktiva. Dessa ämnen kan sedan identifieras med så kallad masspektrometri.

På myggans antenner finns uppåt sextio olika typer av sinnesceller. Men de reagerar bara på ett litet urval av människans alla doftämnen. Det tyder på att myggan använder sig av ett fåtal nyckeldofter för att hitta en lämplig blodvärd.

Enskilda doftämnen räcker vanligtvis inte för att attrahera stickmyggor. För att starta sökbeteendet behövs en blandning av doftämnen, till exempel koldioxid och mjölksyra.

Suger flera gånger sin egen vikt

I Sverige är myggorna relativt ospecifika i sitt val av värddjur. Det finns exempelvis ingen myggart i vårt land som enbart sticker människor. Men i andra delar av världen finns myggor som håller sig till en enda art. Den afrikanska malariamyggan biter exempelvis bara människor, medan en mycket nära släkting endast suger blod från boskap. Även här är det doften som styr. Varje djurart har sin egen signatur av dofter.

Lite förenklat kan man säga att en människa kännetecknas av olika typer av karboxylsyror, vilka finns i stor mängd i exempelvis fotsvett. En ko luktar mer av fenoler, som förekommer i kornas urin.

När en mygga väl börjar suga blod kommer hon att suga i sig så mycket blod som möjligt, om hon inte blir störd. Ofta utsöndrar hon resterna av en tidigare sockerhaltig måltid för att få plats med blodet. Det syns som en liten klar droppe i myggans bakända. En mygga kan suga blod motsvarande två till fyra gånger sin egen vikt. Hon slutar inte suga förr­än ett slags sinnesceller som mäter hur mycket magen tänjs ut signalerar att det är fullt. Då drar hon ut sina stickande mundelar och flyger bort för att smälta maten.

Full mage påverkar näsan

Signalerna om att magen är full utlöser samtidigt en radikal förändring av myggans beteende. Hon bryr sig inte längre om doften av möjliga blodvärdar och kommer inte att göra det förrän hon lagt sina ägg. Det beror delvis på att de sinnesceller som reagerar på värddjurens dofter faktiskt stängs av. För en mygghona som just sugit blod "finns" inte omgivande människor eller djur längre. Hon är nu helt "blind" för deras dofter. Denna radikala förändring styrs av hormoner och andra signalsubstanser som reglerar olika gener. I sinnescellerna blir följden att proteiner som känner igen vissa doftämnen inte längre produceras.

Speciella nervceller leder från hjärnan hela vägen ut i antennen. Dessa celler kan vara inblandade i regleringen av doftsinnet. Signalsubstanserna kan även påverka andra sinnessystem, liksom musklerna som styr bland annat flygning.

När myggan väl har smält maten är hela bakkroppen vit och fylld av ägg. Hos myggor i Sverige brukar äggen vara fullt utvecklade efter en till två veckor. I tropiska trakter dröjer det bara två till tre dagar.

De hormonella förändringarna i myggans kropp under äggutvecklingen påverkar hennes beteende. Hon blir intresserad av att hitta en vattensamling att lägga sina ägg i. Populära platser är strandängar, kärr, diken och vattenfyllda hjulspår eller gamla däck. Varje art föredrar en viss typ av miljö för sina ägg. Även dessa miljöer har sina egna dofter.

Vissa arter brukar lägga sina ägg på samma plats som andra myggor. De producerar speciella feromoner tillsammans med äggen. Feromonerna lockar andra honor att lägga sina ägg på samma ställe. Dofterna uppfattas bara av honor som har sugit blod.

Bara blodsugare känner doften

Dessa signaler styrs av ett sinnrikt biologiskt maskineri: hormoner som myggorna bildar medan äggen mognar bidrar till att aktivera vissa gener i doftcellerna. Det leder till att cellerna börjar tillverka nya doftreceptorer. Effekten är drastisk. Cellerna får plötsligt en ny förmåga att reagera på signaler som hjälper honan att hitta en lämplig plats för sina ägg.

Efter att honan har lagt sina ägg är hon redo för en ny blodmåltid. Därefter följer matsmältning, utveckling av nya ägg och äggläggning. Detta förlopp kallas gonotrofisk cykel. Olika receptorer avlöser varandra genom hela cykeln på ett sätt som gör att honan reagerar på dofter som leder henne att hitta olika mål. Cyklerna fortsätter under myggans hela liv, som vanligtvis var­ar i fyra till sex veckor.

Stickmyggans liv är alltså i högs­ta grad styrt av dofter. Just det är utgångspunkten för traditionella myggmedel. Det hittills mest aktiva är DEET, som avsevärt minskar risken att bli biten.

Nackdelen med dagens myggmedel är att de har kort verkningstid och att de i många fall är giftiga. Forskning på myggans doftstyrda beteende ger nya möjligheter att slippa myggstick – antingen genom att förändra vår egen doft eller genom att manipulera myggans doftsinne.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

4

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Om det är dofterna som styr,då hjälper väl inte dom här "mygg-fällor",som påstås dra in myggan mot ett ljus som vid beröring bränner myggan.Då är det väl bort-kastade pengar.

Utan att vara närmare insatt i hur myggor orienterar sig gissar jag att det finns mer en än sak som styr dem. Men det är en rimlig tanke – man kan ofta se flugor och fjärilar som dras mot lampor, men jag har inte sett myggor där.

Kanske, kanske är det så att de myggor som ändå grillas av lysande fällor flyger dit på slump?

Efter att nyligen stiftat närmare bekantskap med dessa vampyrer i miniformat under en vistelse i fjällen har jag dragit lite slutsatser.

- Jag har läst att myggor drar sig till koldioxid - detta tycks stämma för de surrade på friskt kring gasköket.

- De gillar också hur man luktar och myggstift maskar den doften och gör dem förvirrade. Som tur var fungerande vårt myggmedel som utlovat. Jag blev ändå biten och det kliar än, tre dagar efter att jag återvänt från vildmarken.

- Myggor flyger inte snabbt - om man är på vandring ska man se till att inte rasta på ställen de bor. De jagar inte efter en när man går, så håller man ångan uppen slipper man bli offer.

- De hanterar inte vind bra, så att söka sig till högre terräng och ha lite tur med vädret kan göra stor skillnad.

- Man ska inte låta dem suga klart, en mygga kan visst ge upphov till flera hundra avkommor så det blir bara värre om de får äta klart.

- Smacka inte till dem, då riskerar deras sugsnabel fastna i huden- och det kliar extra mycket. Jag brukar blåste på dem tills de tappar greppet eller dra loss dem, då kommer de loss hela.

- Myggbett kliar lika mycket oavsett hur många gånger man blivit biten - man utvecklar alltså ingen immunitet mot dett ämne de utsöndrar och som hindrar ens blod från att koagulera medans de äter.

- Ha ett tält med bra myggnät och var noga med att inte ha det öppet mer än absolut nödvändigt.

Till slut, var glad att svenska myggor normalt inte bär på sjukdomar eller flyger lika bra och snabbt som flugor för då hade vi haft riktiga problem!

Hur djupt ner i skinnet/köttet sticker de?

Lägg till kommentar