Annons
Tumörens enorma sockersug

Cancerdiagnos. På en PET-bild är det möjligt att urskilja cancercellerna i lungan på en 68-årig kvinna. Hon har fått en spruta med socker som är märkt med radioaktivitet. Eftersom cancerceller tar upp mer socker än friska celler, blir de lysande av radioaktiviteten.

Bild: 
Du Cane Medical Imaging Ltd / Science Photo Library

Tumörens enorma sockersug

Ny forskning tyder på att höga halter blodsocker ökar risken att dö i cancer. En oväntad ledtråd kommer från extremt kortvuxna människor. De tycks nämligen helt skyddade mot cancer.

Författare: 

Publicerad:

2012-03-31

Patienter med akut lymfatisk leukemi dör som regel snabbare om de vid diagnosen lider av åldersdiabetes och har högt blodsocker. Det noterade den nu framlidne läkaren Mary Ann Weiser vid det världsledande cancersjukhuset MD Anderson cancer center i Texas, USA, år 2003. Upptäckten ledde till en större genomgång vid sjukhuset av nästan 5 500 journaler där alla former av cancerdiagnoser ingick. Genomgången bekräftade bilden. Högt blodsocker var kopplat till en snabbare död i cancer.

Läkaren Naifa Busaidy har studerat en undergrupp av dessa patienter, 298 personer med bukspottkörtelcancer som gick att operera. Hon jämförde patienter med åldersdiabetes före ingreppet med dem som inte hade diabetes. Skillnaden i överlevnadstid blev tio månader, vilket är mycket för bukspottkörtelcancer. Även om cancern går att operera så avlider omkring hälften av alla patienter inom ett år.

– Vi undersökte om det fanns någon annan skillnad mellan patienterna: om de hade diagnostiserats vid olika stadier av sjukdomen, om det var någon skillnad i allmäntillståndet, om de hade behandlats på olika sätt. Men vi hittade inga andra skillnader, säger Naifa Busaidy.

Under de senaste åren har det kommit en hel rad liknande forskningsrapporter som visar att höga blodsockernivåer verkar ge sämre prognos vid till exempel äggstockscancer, livmoderhalscancer, bukspottkörtelcancer, lungcancer, tarmcancer och bröstcancer.

I stora undersökningar i USA, Europa och Sydkorea har forskarna också hittat samband mellan höga blodsockernivåer hos annars friska personer och risk att utveckla cancer senare i livet. I den europeiska studien löpte kvinnor med högst blodsocker 70 procent högre risk att dö i cancer än de som hade lägst. För män är ökningen ungefär densamma, om prostatacancer, som inte är kopplat till blodsocker, tas bort från analysen.

– Ju mer man ökar sitt blodsocker, desto högre risk är det att få cancer, säger Tanja Stocks, vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, som är ansvarig för den europeiska studien av över en halv miljon personer.

En förklaring till fenomenet kan vara att cancerceller har smak för sött. Redan på 1920-talet visade den tyske Nobelpristagaren Otto Warburg att cancerceller förbränner väldigt mycket socker. Normalt använder sig kroppen av syre i sin ämnesomsättning. Men cancertumörers energiproduktion liknar mer en muskel som tränar hårt. Tumörcellerna bränner socker utan hjälp av syre och bildar mjölksyra.

För att bättre förstå sig på tumörer jämförde Otto Warburg sockernivåer i artärer på väg in i en tumör med det utgående blodet i venerna. Det visade sig att tumörerna använde sig av stora mängder socker, mellan 5 och 35 gånger mer än frisk vävnad. Dessutom steg mjölksyrahalterna kraftigt i venerna, i många fall till mer än det dubbla.

Otto Warburg räknade ut att tumörer omvandlar ungefär två tredjedelar av allt socker till mjölksyra. Resten förbränner de på normal väg, med hjälp av syre, till koldioxid och vatten. Eftersom tumörerna verkade ha stort behov av socker, drog Otto Warburg slutsatsen att små förändringar i blodsockernivåerna kunde påverka tumörerna.

I dag är det vedertaget att tumörceller i hög grad utnyttjar glykolysen, det vill säga den del av ämnesomsättningen som bryter ner socker. Tumörceller har ofta fler glukostransporterande proteiner på ytan, som kan fånga upp socker i blodet och föra in det i cellerna. Många av de gener som är förändrade i tumörer, så kallade onkogener, är också kopplade till en ökad glykolys.

Den så kallade Warburgeffekten kan alltså förklara varför höga blodsockerhalter ger ett aggressivare cancerförlopp. En annan trolig förklaring har att göra med det blodsockersänkande hormonet insulin och kroppens tillväxtsystem.

I februari förra året rapporterade en grupp forskare i Science Translational Medicine att de under 22 år hade följt 99 invånare i Ecuador med den genetiska sjukdomen Larons syndrom, som utan behandling leder till extrem kortvuxenhet. Under alla dessa år stötte de inte på ett enda fall av cancer, medan cirka 20 procent av släktingar till de kortvuxna personerna fick cancer. I höstas kom en liknande rapport från en annan världsomspännande kartläggning av ytterligare 230 personer med Larons syndrom. Inte heller någon av dessa har cancer.

– De patienter som har två defekta genvarianter är skyddade mot cancer, men deras föräldrar och syskon, som bara har en defekt gen är inte skyddade, säger Zvi Laron, barnendokrinolog vid universitetet i Tel Aviv.

Som ung läkare, specialiserad på kroppens hormoner, träffade han 1958 tre väldigt kortvuxna syskon. Den yngsta var bara en bebis, de andra ett och ett halvt respektive tre och ett halvt år. När det några år senare kom en metod för att analysera mängden tillväxthormon, mätte Zvi Laron till sin förvåning upp samma nivåer hos de här barnen som hos normalväxta individer.

Det var först i början av 1980-talet, när metoderna för att studera kroppens molekyler hade finslipats ytterligare, som det gick att lokalisera problemet till tillväxthormonets mottagare, receptor, som sitter på cellernas yta. När receptorn fångar upp tillväxthormon i blodet, skickas normalt en tillväxtsignal in i cellen. Men genetiska förändringar vid Larons syndrom gör att signalen inte går fram. Tillväxthormonet finns där, men ingenting händer. Det leder till att personer med Larons syndrom utan behandling bara blir 100–125 centimeter långa. De har också väldigt låga nivåer av ett annat hormon i kroppen som kallas för insulinliknande tillväxtfaktor 1, IGF-1.

IGF-1 är sedan länge högintressant inom cancerforskningen, bland annat som förklaring till varför högt blodsocker, fetma och åldersdiabetes ökar risken för cancer. Högt blodsocker ökar insulinnivåerna i kroppen, viket i sin tur påverkar mängden fritt IGF-1 (se grafik). Bröstcancer, prostatacancer, tjocktarmscancer och malignt melanom är några av de cancerformer som har kopplats till höga halter av IGF-1.

– IGF-1 motverkar celldöd. Har man för mycket i kroppen förlänger man livet på cellerna, och cancerceller är väldigt beroende av IGF-1, säger Kerstin Brismar, professor i diabetesforskning vid Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska institutet, och en av Sveriges främsta experter på IGF-1.

Intresset för IGF-1 inom cancerområdet vaknade i början av 1993 när amerikanska forskare i ett modellexperiment visade att ämnet var mer eller mindre nödvändigt för utvecklingen av cancer. Forskarna slog ut mottagaren för IGF-1 på ytan av musceller. Normalt kopplar IGF-1 till sin mottagare, och detta i sin tur skickar en tillväxtsignal in i cellen. Ämnesomsättningen förändras och cellen börjar dela på sig.

När muscellerna saknade mottagaren för IGF-1 verkade de inte kunna omvandlas till cancerceller. Forskarna utsatte cellerna för ett annars starkt cancerdrivande virus, men cellerna förblev friska. Experimentet väckte forskarnas intresse. Kanske var IGF-1, och de signaler som IGF-1 skickar till kroppen, en nyckel i cancerutvecklingen?

Misstanken om att IGF-1 spelar en central roll vid cancerutveckling har stärkts av studier som bland annat visar att receptorn för IGF-1 finns i större mängder på ytan av cancerceller.

Samma sak gäller receptorn för det blodsockersänkande hormonet insulin. Normalt ska dessa insulinreceptorer bara finnas på ytan av fettceller, muskelceller, leverceller samt celler i bukspottkörteln och i hjärnan. Men nu har man hittat dem på ytan av celler från till exempel prostatatumörer och brösttumörer. I provrörsförsök har insulin stimulerat tillväxten hos celler från bröst-, prostata- och tarmcancer. Studier på cancerpatienter visar också att personer med höga insulinnivåer i kroppen löper högre risk att dö.

Både insulin och IGF-1 tycks alltså kunna få cancerceller att växa ohämmat. De två hormonerna är som syskon i kroppen. De är väldigt lika och har överlappande funktioner. Insulinets primära roll är att sänka blodsockret, men det kan också stimulera tillväxt. IGF-1:s primära roll är att stimulera tillväxt, men det kan också sänka blodsockret.

I dag försöker en rad läkemedelsföretag utveckla läkemedel som stoppar framfarten av IGF-1 och insulin vid cancer. Men det är svårt, eftersom båda hormonerna har många funktioner i kroppen och risken är stor för allvarliga biverkningar. Ett viktigt mål har dock varit receptorn för IGF-1. Läkemedelsföretaget Pfizer har till exempel utvecklat en antikropp som specifikt kopplar till IGF-1-receptorn och hindrar effekten av IGF-1. Men företaget lade nyligen ner flera stora studier eftersom effekten blev för liten.

Olle Larsson, professor vid Institutionen för onkologi-patologi, Karolinska institutet, tror att den uteblivna effekten kan bero på att antikropparna helt enkelt är för stora för att ta sig fram genom vävnaden.

− Antikropparna behöver ganska mycket blodkärl för att nå tumörvävnaden. Sedan måste de tränga in i tumören och nå tillräckligt många celler för att få effekt, säger Olle Larsson.

Han försöker själv ta fram mindre molekyler som lättare kan tränga in i tumören och hämma effekterna av IGF-1.

Vid sjukhuset MD Anderson i USA har insikten om att höga blodsockervärden kanske ökar risken att avlida i cancer lett till ett mer medvetet arbete där man försöker sänka nivåerna med bland annat läkemedel. Det finns numer specialtränade diabetessköterskor anställda för att ta hand om patienterna. Studier pågår för att se om det har någon effekt på överlevnaden.

– Vi vet inte ännu om det kommer att göra någon skillnad, säger Naifa Busaidy.

Det går också att påverka blodsockerhalterna genom att minska mängden socker och snabba kolhydrater i kosten. Men på det området finns det väldigt lite forskning. Redan Otto Warburg spekulerade över om små förändringar i blodsockernivåerna kan få effekt på cancertumörerna. Det skulle minska mängden tillgänglig energi och sänka nivåerna av tillväxtstimulerande insulin och fritt IGF-1 i kroppen.

– Det är i princip bara socker och kolhydrater som stimulerar insulinfrisättning. Därmed kanske lågkolhydrat-kost kan minska risken för dessa former av cancer, säger Kerstin Brismar.

Samtidig ställer hon sig frågande till om lågkolhydrat-kost skulle fungera som komplement till cellgifter.

– Patienterna slutar ju själva äta för att de inte har någon aptit, säger Kerstin Brismar.

Cirka en tredjedel av alla cancerpatienter avlider i något som kallas kakexi. De går snabbt ner i vikt, tappar aptiten och får en rubbad ämnesomsättning. Bland annat tar levern hand om den mjölksyra som tumörerna släpper ut, och återskapar socker utifrån den. Detta socker går tillbaka till tumören. Levern kan också generera socker ur proteiner i kroppens muskler.

– Oberoende av vad du äter kan du inte påverka kakexiförloppet när det har gått för långt. Patienterna är illamående och äter inte. Om man ska göra någonting med kosten måste det göras i ett tidigare skede, säger Ulla Kronqvist, ordförande i Föreningen dietister inom onkolog och verksam vid Norrlands universitetssjukhus.

Tanja Stocks tror att kost med mindre socker och snabba kolhydrater eventuellt skulle kunna hjälpa patienter med en mindre aggressiv cancer.

– Det finns säkert mycket mer att göra i forskningsväg där, säger hon, och får medhåll av Naifa Busaidy vid MD Anderson:

– Det är rimligt att det skulle hjälpa att äta mindre av snabba kolhydrater. Vi kommer att arbeta tillsammans med en nutritionist för att försöka ta reda på det.

Däremot tror hon att det kan bli svårt att få till studier där läkare undersöker om det går att förebygga återfall av cancer med hjälp av kosten. Det är dyrt eftersom patienterna måste följas väldigt länge.

– Det är en intressant fråga som kräver ett svar. Men det måste till en hel del resurser och att någon forskningsfinansiär satsar på det, säger Naifa Busaidy.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

11

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Strålande att det kommer nytt fram och dessutom blir publicerat!

Fantastiskt intressant forskning, om än lite tråkigt att fokus ligger på de mediciner man hoppas kunna framställa(och tjäna pengar på) när det egentligen är så mycket enklare. Ketogen(för socker är ju inte bara vita och söta kristaller, det kan även ha formen av en potatis eller en vetelängd) och naturlig kost(kost våra kroppar är evolutionärt anpassade för) ger samma resultat - stabil insulinnivå och "svältande" cancerceller, bl.a. Detta är dock ingen kunskap någon annan än den enskilda personen tjänar några pengar på, och i synnerhet inte läkemedelsföretagen och forskarna dessa ska betala. Det är tråkigt, men förhoppningsvis bidrar forskning som denna att vi alla börjar tänka efter lite själva.

Tack för denna analys!!!
Fler och fler "gräsrötter" MÅSTE peppas att pröva själva att ändra kost med mindre socker=kolhydrater. Vi kan inte vänta på att forskare (som oftast finns kopplade till vinstfokuserade företag) ska visa att alla antaganden verkligen stämmer. Resurser som läggs på skattefinansierade slv (livsmedelsverket) som ändå ger fel kostråd borde i stället fördelas till OBEROENDE forskning.
Tack Ann Fernholm, du har öppnat ögonen på många och fler lär det bli...

Att socker är bensin för tumörer tror jag absolut på. Mkt intressant och behöver absolut tittas på! Slutklämmen i artikeln gör mig synnerligen både irriterad och upprörd, att det är svårt att göra kostuppföljningar för att se om det kan förhindre recidiv - för det är dyrt...HUR MKT kostar cancer i lidande och pengar?! Tänkt om ngt så enkelt som en kostomläggning skulle kunna förhindra återfall - då har vi sparat mkt!!

Visst är det ett sorgligt alltmer tilltagande tecken på hur samhällsinstitutioner tvingar fritt tänkande forskare, på grund av akademiers, politikers och Livsmedelverkets snöda begränsade synsätt, att sälja sin själ till läkemedelindustrin för att överhuvudtaget få pengar till sin forskning.

BBF

Tack för artikel!
Intressant att man i första hand pratar om de som redan är sjuka, och hur lite man tror att det kan hjälpa dem?
Hur kommer det sig att man inte pratar mer om vad som skulle kunna göras, genom att förändra våra kostvanor i västvärlden. Att dra ned på sockermängden totalt för att sänka våra nivåer av b-glucos, insulin samt Igf:1. Var ligger det allmänna intresset för vår folkhälsa?? Är det så krasst att våran forskning styrs till så stor del av våra läkemedelsbolag och att statliga medel är så knappa att det inte "räcker" till till de viktigaste studierna. Ligger det inte i allas intresse att vi skall minska läkemedelskonsumtionen och förebygga så mycket som möjligt med egenvård, uttökad kunskap på individ och samhällsnivå?? Var är rekommendationerna ifrån livsmedelsverket, (som påstås vara till för konsumenten ( ligger under tidigare jordbruksdepartementet, till för producenterna av bl.a spannmål?) folkhälsoinstitutet etc
Det är beklämmande att dessa enorma ekonomimuskler som läkemedelsindustrin, har så stor makt över vår hälsa!!!

Tack för den information som er artikel ger mig. Jag är ett metabolt syndrom personifierad med hjärtsjukdom, diabetes2, sömnapn'e, gikt, inflammationer och övervikt. Mitt beslut att nobba socker och alla raffinerade kolhydrater i allt kostintag har förändrat mitt liv.
Halverad dos av betablockad och arytmika, ingen medicinering för diabetes 2, minskad medicinering mot gikt, minskande besvär av sömnapn`e, minskade inflammationer och viktnedgång samt minskande midjemått och bukomfång.
Jag är fullständigt övertygad om att mitt beslut att nobba socker och alla raffinerade kolhydrater är ett klokt och bra beslut. Min uppfattning stärks av er redovisning ovan och jag hoppas att min risk för att utveckkla cancer minskar radikalt.
WHO rekommenderar 25 gram socker pr dygn, livsmedelsverket rekommenderar 50 - 70 gram. På tidig4 1900-tal konsumerade vi ca 5 kg socker pr person och år vilket motsvara ca 13 gram pr dag. Idag närmar vi oss 70 kg socker pr person och år vilket motsvarar ca 190 gram pr dag.
Detta är vi inte genetiskt skapade för. Denna gigantiska överkonsumtion belastar vår ämnesomsättning tungt och är, enligt min mening, en av orsakerna till övervikt, fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes2, m fl. Och nu också olika cancerformer.
Förebyggande kostbehandling från mycket unga år, skulle enligt min uppfattning, ge mycket goda resultat på lång sikt.
Nobba socker och alla raffinerade kolhydrater är ett enskilt beslut att fatta, lättare att leva upp till än dyra och svåra bantningsmetoder. Jag behöver stöd för att bli framgångsrik i genomförandet av mitt beslut.
Informationen och tillgängligheten av information behöver förändras och förbättras. Tillgängligheten på billigt socker och billiga raffinerade kolhydrater har aldrig varit bättre än nu. Är det önskvärt?
Vi mäniskor behöver inte socker och raffinerade kolhydrater. NOBBA DEM! Var rädd om ditt liv och din hälsa. NOBBA NU vänta inte på dyra forskningsresultat.

Det vart väl bekräftat 2014 att prostacancer också är relaterad till socker.

Sjukvården är som vilket aktiebolag som helst man gör bara det man kan göra pengar på.
Kosten är inget man kan göra pengar på det hotar sen deras mediciner och deras inkomster krymper därför stoppas alt.

Läkaren gör pengar på patientbesöket och förskrivningen av läkemedel, det är fakta om man verkligen kan bota eller minska på sjukdomen så minskar läkarens inkomster.

Sjukvården tillåter bara behandling av sjukdomar någon bot får inte tas fram.

Folket måste inse vad dom håller på med.

Jag tror på att upprätthålla låga IGF-1 och insulinvärden i kampen mot cancer till den grad att jag är min egen försökskanin. Blev opererad mot tjocktarmscancer och malign melanom under våren 2015. Har inte accepterat chemo eller bestrålning pga att jag behöver allt tillgängligt immunförsvar för bekämpningen av eventuella mikrotumörer från melanomen. Påbörjade min LCHF diet genast efter diagnosen, och mår nu som en lärka. Mistade 17 kg av mina 25kg övervikt och mår alldeles ypperligt. För 2400år sedan sade Hippokrates "LÅT MATEN VARA DIN MEDICIN OCH MEDICINEN DIN MAT". Enligt det mottot lever jag. Lite kunskap och sunt förnuft borde säga att detta är rätt. Här finns mycket att göra i vårt samhälle.

Lägg till kommentar