Henrik Berggren: – Man ska bada i tiden!

Han är fil.dr i historia, avgående ledarskribent på Dagens Nyheter och författare till Palmebiografin Underbara dagar framför oss. Här berättar han om hur man skriver bra fackböcker.
Publicerad
**Henrik Berggren**. Numera heltidsförfattare.
Bild: Magnus Begström/Norstedts

###Ska du skriva fler böcker nu?

– Jo, jag fick blodad tand av Palmeboken. Av att skriva en bredare bok där man kan lägga pussel och bygga en mosaik utifrån en mängd olika källor. Jag var inte så förtjust i det där från forskartiden – att man skulle gå in ett arkiv med kanske fem hyllmeter källor och bara forska på dem. Om jag är kreativ så är det genom att hitta olika typer av källor. Man kan kalla det populärhistoria, men jag menar nog att det är en form av forskning också. Man tillför någonting när man ställer samman gamla, kanske var och en för sig redan kända saker, till en ny helhet.

###Hur skriver du?

– Palmeboken hade jag inte kunnat skriva om jag inte varit journalist så länge. Jag har arbetat på DN:s ledarsida sedan 2003, och spottat ur mig texter. Jag hade fått upp ett tempo, så det var bara att skriva från dag ett. Jag tror inte på att sitta och forska i veckor eller månader för att sedan gå hem med alla högar av anteckningar och börja skriva. Jag måste skriva hela tiden, det är ett sätt att tänka. Vissa kapitel skrev jag mer eller mindre i en utsjungning. Jag har sugit i mig från allt möjligt, tidningar, tidskrifter, romaner inte minst, ja allt möjligt från Palmes samtid – det gäller ju att bada i tiden.

– Jag skrev boken rent kronologiskt och försökte låtsas som om jag inte visste vad som skulle hända sen. Visst är det ett självbedrägeri, men historia handlar ju om att se alternativa möjligheter. I efterhand blir linjerna så raka och val­en så enkla. Det var de aldrig. De som levde i början av rekordåren visste ju inte om att de levde i början av en fantastisk epok. Det gäller att etablera en kronologi. Och det är viktigt för den berättande historien. I den analytiska historieforskningen missar man ofta kronologins centrala dimension. Förutom strukturer och sociala analyser så är det viktigt att veta vad som händer på torsdagen och kanske även på söndagen inför nästa veckas beslut. Svaren på hur människor beter sig ligger ofta i att bena ut rena händelseförlopp.

###Och så levs ju våra liv …

– Precis! Så levs våra liv från dag till dag. Det låter banalt, men en hel del av den analytiska historieforskningen har missat det. Och dagens biografi är ju vad som återstår av den klassiska 1800-tals­romanen. En bra berättelse om en människas liv och samtid. Det verkar vara en formel som står sig.

###Saknar du forskarvärlden?

– Jag är glad att jag inte är inne i universitetsvärlden längre; det jagas pengar och bråkas om tjänster hela tiden. Jag är inte så avundsjuk på det, men miljön är fantastisk. Och jag saknar mötet med studenterna, och deras nyfikna frågor.

###Har du några skrivritualer?

– Nej, men jag kräver vardagliga rutiner. När jag var yngre kunde jag sitta hela nätterna och brottas med formuleringar. Men jag har aldrig haft sådant flow som när jag skrev denna bok. Jag släppte hämningarna och den strama stil jag lärt mig. Och jag försökte ha roligt när jag skrev! Och så länge berättelsen är tydlig så verkar det ha funkat att våga släppa loss. Men det handlade en hel del om att inte vara rädd för någons pekpinnar utan att bara skriva rakt av.

###Har du några råd till andra populärvetenskapliga författare?

– Läs bra böcker vid sidan av. Gärna bra romaner. Jag läste Krig och fred när jag skrev.

– Inse att det inte finns en annan perfekt text i idévärlden. Utgå från den text du lyckats hamra ner. Så skriv mycket och skriv om.

– Ska man skriva för en större allmänhet måste materialet internaliseras. Jag brukar pröva att berätta för någon närstående om vad jag sedan ska skriva. Då kan jag utgå från min egen röst och de kunskaper jag har inhämtat.

###Vad ville du tillföra med din Palmebok? Det har skrivits ett antal redan.

– Jag ville gräva mera i hans bakgrund i överklassen. Och skriva en bred berättelse, utan att sammanfatta för mycket. Jag ville följa hans familjs resa högerut, och även visa Palmes egen politiska rörelse. Jag ville gestalta detta! Alltså visa för läsaren, och försöka få läsaren att förstå förutsättningarna för Palmes liv och beslut, inte minst när det gäller de moraliska överväganden som en på en gång idealistisk och resultatinriktad politiker ställs inför.

###Vad tycker du om att dina kolleger på DN/kultur har hajpat din bok? De gick i taket när den inte nominerades till Augustpriset.

– Jag tycker att det är lite jobbigt, även om jag inte har försökt påverka DN/kultur åt något håll. Min bok blev, tror jag, något slags katalysator för en uppdämd kritik av Augustprisets fackboksjury, inte bara på DN utan på många andra ställen.

Publicerad

Samhälle & kultur

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor