Gasmoln

Kattass har den kallats, och björnram – eller NBC6334 med astronomernas något torrare namn.

Med hjälp av ett specialbyggt instrument som ser i infrarött har astronomer vid Europeiska sydobservatoriet i Chile lyckas kika in bakom moln av gas och stoft i den elliptiska jättegalaxen Centaurus A

En dag kommer stjärnan Betelgeuse att explodera i en supernova, det vet astronomerna. Men om det inträffar om tio eller om tiotusen år är ovisst.

Nyheten om ett nedslag på Jupiter kom den 19 juli från en amatörastronom i Australien och fick flera teleskop att avbryta sina uppdrag för att vända blicken mot planetsystemets mäktigaste medlem.

Vi astronomer har länge känt till att den materia som lyser starkt nog för att synas i våra teleskop bara utgör några få procent av den samlade massan hos universums materia.

När vi tittar upp mot natthimlen kan vi se tusentals lysande punkter. Alla vet att det är stjärnor.

Detta avlägsna moln av gas bestod på den tiden mest av kallt väte. Nebulosan återfinns på södra stjärnhimlen, 7 500 ljusår bort från oss i stjärnbilden Kölen.

Om du befinner dig på en riktigt mörk plats en klar vinternatt kan du se ett diffust ljusband som en molnstrimma över himlen.

Från början verkade den bekant och okomplicerad - en neutronstjärna, en rest av ett supernovautbrott för 2 000 år sedan. Den ligger inbäddad i ett gasmoln som följer supernovornas alla regler.

En konstant ska per definition inte variera.

I vår granngalax, Stora magellanska molnet, finns en nebulosa som har fått sitt namn efter en ofarlig men länge fruktad art av spindlar.

Den osynliga materien upptäcktes av den schweiziske astronomen FritzZwicky, som på 1930-talet studerade galaxhopen Coma.

Först skapades vatten. Det var bland det första som hände när solsystemet skulle till att uppstå i ett gasmoln någonstans i den väldiga Vintergatan.

Vid första ögonblicket ser de ut som helt vanliga galaxer.