Planeter

"Deras yta är ej större än en socken." Så skriver Nils Nordenmark i sin svenska översättning av den franske astronomen Camille Flammarions Astronomie Populaire från 1880.

I flera decennier därefter - till genteknikens genombrott - var rymdteknik den högsta formen av teknik.

Vårt solsystem har bildats kring en ensam stjärna. Även runt dubbelstjärnor och trippelstjärnor finns planetsystem, trots att de borde vara mindre stabila.

Merkurius ligger närmast solen av alla planeterna, och dess yta har en temperatur på över 400 grader Celsius.

Den europeiska Venussonden anlände till vår grannplanet för drygt ett år sedan.

En nyupptäckt liten planet kretsar kring den röda stjärnan Gliese 581, som är så liten och blek att den inte syns för blotta ögat från jorden.

Astronomer vid det amerikanska Spitzerteleskopet har som de första i världen kunnat registrera direkt ljus från två planeter kring andra solar, så kallade exoplaneter.

När de knöliga, potatisformade asteroiderna träffas av solstrålarna värms skilda delar av ytan upp olika mycket, och dessa skillnader får asteroiden att stråla ojämnt tillbaka ut i rymden.

Men i dag är det som bortblåst, tillsammans med den skyddande koldioxidatmosfären som täckte planeten förr.

Under resans gång har den sedan 2004 sänt närbilder till oss från okända världar. Ombord hade Cassini en passagerare, sonden Huygens, som skickades på ett extra uppdrag till Titan.

Misstanken kommer från nya högupplösta radarbilder tagna med radioteleskopet Arecibo i Puerto Rico.

Medan Huygens med fallskärmar sjönk ner genom Titans tjocka gaslager sände den data till moderfarkosten Cassini. Gaslagret innehåller mest kväve, metan och andra kolföreningar.