Planeter

Astronomer har för första gången sett tecken till planetbildning kring bruna dvärgar, stjärnlika objekt som är för små och för kalla för att tända som riktiga stjärnor.

För 600 år sedanDen kinesiske amiralen Chung-ho gör i början av 1400-talet en upptäcktsresa och kommer omkring år 1405 så långt västerut som till Egypten. Han besöker också Mekka.

I juli annonserade spanska astronomer upptäckten av en ljus himlakropp, nästan lika stor som planeten Pluto. Många rapporterade om den tionde planeten, även Forskning & Framsteg (se F&F 7/05).

Det slutar med den moderna kosmologins ikonbild - avtryck av det allra tidigaste universum då ljuset började tränga igenom världsrymden. Redan detta är storartat, fascinerande och obegripligt.

De kompakta objekt i rymden som traditionellt erkänns inom astrofysiken är vita dvärgar, neutronstjärnor och svarta hål.

Det nyupptäckta rymdobjektet, med namnet 2003UB313, är dubbelt så långt bort från solen som Pluto.

Den lilla månen kretsar kring sin planet i den yttersta av Saturnus stora ringar, den så kallade A-ringen.

Jorden är den blå planeten, där vattnet flödar och liv kan frodas. Över 70 procent av ytan täcks av hav.

Liv kräver rimligen rinnande vatten, vilket är grundvalen för detta nummers Tema: Var i solsystemet finns vatten och varifrån kommer det?

Först skapades vatten. Det var bland det första som hände när solsystemet skulle till att uppstå i ett gasmoln någonstans i den väldiga Vintergatan.

Norrskenet på Saturnus är både likt och olikt motsvarande fenomenen på jorden. Det framgår av studier som kombinerar flera olika bildkällor både i ultraviolett och i synligt ljus.

I Simon Singhs bok Big bang får den sin historia. Singh är brittisk författare och tv-producent, han har doktorerat i partikelfysik.

Upptäckten av Sedna (se Avlägsen släkting ger sig till känna, F&F 4/04) har lett till nya teorier om vårt planetsystem.