Satelliter

Uttjänta satelliter och raketsteg, fragment från explosioner och kollisioner, kvarlämnade bultar, ringar och mycket annat susar fram i höga hastigheter långt ovanför oss.

Den svenske polarforskaren Adolf Erik Nordenskiöld blev hänförd när han för första gången såg Jakobshavns isbræ år 1870.

I mellandagarna för ett år sedan, den 27 december 2004 klockan 22.30, träffades satelliten Integral av en intensiv skur av mycket energirik strålning, så kallad gammastrå

1960-talet var framtidsoptimismens årtionde. Dessutom rasade det kalla kriget som värst. Omständigheter som tillsammans eldade på rymdkapplöpningen.

Tsunamin för ett år sedan var 1-2 meter hög när den nådde land så långt bort som vid Nova Scotia på Kanadas östra sida, mer än 2 000 mil från jordskalvet.

Där landhöjningen är som störst i Sverige, mellan Skellefteå och Piteå, reser sig marken med 1 centimeter om året. I sydligaste Skåne sjunker tvärtom landet med 1 millimeter årligen.

Målet är att avbilda månens yta och studera den i olika våglängder.

Genom att noga studera rörelserna hos ett par små satelliter i jordbana har forskare från Italien och USA kunnat mäta en effekt av relativitetsteorin: hur vårt snurrande jordklot drar rymden med si

Mars bombarderas ständigt av partiklar från solen, den så kallade solvinden. Den river bort den övre delen av atmosfären och medverkar till att planetens yta torkar ut.

Rymden har blivit en självklar del av vår vardag - mänskligheten håller på att lämna jordytan.

En februarieftermiddag år 2000 kom de första tecknen. En seismograf i närheten av vulkanen Hekla på södra Island registrerade regelbundet återkommande jordskalv.

Om ett par år, möjligen redan 2005, kommer fysikerna kanske att tillverka riktiga svarta hål i laboratorium.