Vad fick stopp på tallmätarna?
När tallmätarna härjade på 1940-talet sprutade man med DDT. Vid ett angrepp nyligen prövades i stället biologisk bekämpning, med förbryllande resultat.
Sommaren 1996 år upptäckte skogsägarna på Hökensås i Västergötland att tallskogen var svårt skadad av hungriga fjärilslarver av arten tallmätare. Hela 2 000 hektar fin tallskog blev kaläten, och ett mycket större område fick mindre skador. – Det var angeläget att snabbt sätta stopp för tallmätarens härjningar. Tallar brukar klara att kalätas en gång men sällan flera år i rad, säger Åke Lindelöw från Institutionen för entomologi vid Lantbruksuniversitetet i Uppsala.
Insektsforskare från Lantbruksuniversitetet hittade på våren följande år så mycket puppor i marken att de kunde förutsäga att massangreppen sannolikt skulle fortsätta – med omfattande skogsdöd som resultat. Under högsommaren i fjol behandlades därför drygt 4 000 hektar med Bacillus thuringiensis (Bt). Det är en bakterie som dödar insektslarver, och i detta fall användes en bakteriestam som är verksam enbart mot fjärilar men skonar andra insekter.
– Aldrig tidigare har denna metod använts i så stor skala i Sverige. Skogen besprutades med Bt från helikopter, men vi lämnade vissa ytor obehandlade för att senare kunna utvärdera bekämpningsmetoden, berättar Åke Lindelöw. Resultatet blev över förväntan, men förbryllande. På våren 1998 hittade forskarna knappast några puppor alls, och de har blåst faran över. Men eftersom puppor knappast heller har hittats på de obehandlade ytorna, är det svår att veta vilken effekt Bt har haft.
I uppföljningsarbetet ingår nu att undersöka hur andra fjärilsarter har påverkats av behandlingen. Under sommaren har Uppsalaforskarna därför varit fullt verksamma med att studera fjärilsfaunan på Hökensås. De följer också med intresse hur det går i ett skogsområde i Östskåne där barrskogsnunnan härjar. I maj i år behandlades 1 000 hektar med Bt för att slå ner angreppet från denna skadeinsekt.
