Vem testar testet?

När det fungerar är test ett enkelt, billigt och rättvist sätt att sortera och välja ut människor i arbetslivet. Men utrymmet för att hamna fel är stort. Det ställs nämligen inga krav på förkunskaper hos den som testar, och ett test får se ut hur som helst. Snabba pengar kan lätt bli viktigare än testets kvalitet. – Till paradoxerna på området hör att personlighetstest, som kräver mest kunskaper i psykologisk teori, är de mest populära bland lekmän som utför testning. Men begåvnings- eller intelligenstest, däremot, som förutsäger arbetsprestation bättre än personlighetstest, är varken psykologer eller andra förtjusta i, säger Bertil Mårdberg, professor emeritus i ledarskapspsykologi vid Försvarshögskolan. Personlighetstest utan vetenskaplig förankring är inget ovanligt. Att översätta från engelska utan att sedan anpassa testet till svenska förhållanden är en metod. Att ändra några frågor i någon annans test och göra det till sitt eget är en annan.

Psykologer en minoritet

Det finns ingen statistisk helhetsbild av testanvändningen i Sverige. En sådan är svår att få eftersom användarna finns spridda över många yrken och branscher. Ett annat sätt att närma sig användningen är att se psykologers medverkan vid rekryteringen som ett tecken på att den hanteras sakkunnigt. – Bedömningar visar att i Sverige medverkar psykologer vid urvalstestning i arbetslivet i bara 20-30 procent av fallen. Det är en låg siffra i ett internationellt perspektiv, säger Bertil Mårdberg.

Resultaten av en undersökning av hundra av de största rekryteringsföretagen i Sverige går i samma riktning. Endast ett av fyra rekryteringsföretag tar hjälp av psykologer vid testningen, enligt Psykologtidningen som är uppdragsgivare.

Om nu psykologiska test är ett gebit för psykologer, varför är de då i minoritet? Den radikala vågen bland studenter från 1968 och ett tiotal år framåt är en del av förklaringen. Den förde med sig en växande kritik mot de naturvetenskapliga metoderna inom beteendevetenskaperna.

En förlorad generation

Under 1960-talet arbetade Bertil Mårdberg vid PA-rådet, som var knutet till Svenska Arbetsgivarföreningen. Där byggde man upp kunskaper om sådant som rekrytering, urval och testutveckling för näringslivets räkning. Det var sådana saker som de radikala studenterna tog avstånd från: att sätta siffror på begåvning och egenskaper och ha det som underlag för att sortera och bedöma människor. – De psykologistuderande sa nej till statistik och testanvändning, säger Bertil Mårdberg. Det skedde till priset av att stora delar av den psykologiska testkompetensen slogs ut under 15-20 år. Man kan tala om en förlorad psykologgeneration. Det goda revolten förde med sig var att etik, arbetsmiljö- och demokratifrågorna kom i centrum. – Fackföreningarna var också emot psykologiska test i urvalssammanhang, fortsätter Bertil Mårdberg. Tjänstemännens Centralorganisation, TCO, accepterade bara psykologiska test när det gällde arbeten som innebar stora risker.

I dag har bara ett fåtal universitet kvalificerad utbildning i testutveckling och metodologi, och dessa ämnen är ett sparsamt inslag i grundutbildningen av psykologer. Nästan ingen doktorerade i testmetodik under 1960- och 1970-talen. När intresset för test ökade igen vid mitten av 1980-talet var fältet fritt för andra grupper att ta över. In trädde ekonomer, personaladministratörer, dataexperter och försäljare med mycket varierande kunskaper om testanvändning.

I en internationell vetenskaplig tidskrift har Bertil Mårdberg skrivit om felaktig testanvändning i Sverige och om bristerna i testkompetens hos psykologer. Artikeln är en brandfackla. Varför har han inte gått ut hårdare offentligt här hemma? – Jag fruktar att debatten ska hamna snett så att slutsatsen blir att test bara är skräp och borde förbjudas. Det finns trots allt en fin forskningstradition och många människor som använder test seriöst, däribland psykologer utbildade på 1950- och 1960-talen, svarar Bertil Mårdberg. Och intresset ökar bland studenterna.

Sållar fram befälen

Men kunskapen om test överlevde på några områden, t ex inom försvaret och på några institutioner inom psykologi och pedagogik. Ända sedan 1940-talet har test anvnts vid uttagning av värnpliktiga. Det är viktigt att välja rätt. Det är en riskfylld arbetsmiljö, och felbedömningar kan få allvarliga följder. Hela 50 000 unga män prövas årligen, vilket ställer krav på rationell hantering. – Värnpliktstestet mäter allmänintelligens. Dessutom görs en psykologintervju. Detta, tillsammans med utbildningsbakgrund samt ett antal fysiologiska variabler som längd, vikt, styrka och hälsa, bestämmer vilka som ska tas ut till olika befattningar, berättar Bertil Mårdberg.

Intelligenstestet består av fyra delar: problemlösning, ordförståelse, figur- och rumsuppfattning samt teknisk förståelse. De mäts med tio olika test. Psykologintervjun ska ringa in faktorer som stresstålighet, anpassningsförmåga och lämplighet som befäl. Den som testas sitter numera framför datorn och avger sina svar. Sammanställningen och analysen av resultaten är också datoriserade. Efter utbildningen får varje värnpliktig betyg från befälen vilket sedan utgör grunden för bedömningen av hur urvalsmetoden har fungerat.

Intelligenstesten, psykologbedömningen och utbildningsnivån har visat sig vara bra indikatorer på vilka värnpliktiga som passar som befäl. En tanke med metodutvecklingen är att den ska komma även andra områden än det militära till nytta och bl a polisen har nappat på detta. – När det gäller så här stora system kan man inte vänta sig hög överensstämmelse mellan urvalsmetoden och de värnpliktigas prestation, säger Bertil Mårdberg. Man gör stora besparingar ändå jämfört med om slumpen eller mer godtyckliga metoder styr urvalet.

Vid urval av yrkesofficerare och piloter används även s k projektiva test där man försöker komma åt omedvetna mekanismer som aktiveras, t ex när man är i livsfara.

Högkoleprovet fungerar bra

Högskoleprovet är ett kunskaps- och färdighetstest som användes första gången 1977. Syftet är att bredda urvalet till högre studier genom att anta människor som inte har fullständig gymnasieutbildning men klarar testet tillräckligt bra. De som är missnöjda med sina betyg får också en andra chans.

Hur har då de antagna på grundval av högskoleprovet lyckats med sina studier? Flera utvärderingar har gjorts, senast en uppföljning under tre år av 840 studenter antagna 1992 på fyra studieprogram. – Det var ingen skillnad i studieresultat mellan dem som har antagits med högskoleprovet respektive betyg som grund. Däremot gick det något sämre för dem som kom in på högskoleprov i kombination med arbetslivserfarenhet, berättar Widar Henriksson vid enheten för pedagogiska mätningar vid Umeå universitet, där provet har utvecklats.

Mellan tre stolar

Stora, riksomfattande test utvärderas därför att det finns stora pengar att spara på detta. Annars ramlar utvärderingen ofta mellan tre stolar, enligt Bertil Mårdberg. – Företagen vill inte betala. De menar att så dyra som konsulterna är så kan de svara för utvärderingen. Konsulterna, å sin sida, anser att om uppdragsgivarna är nöjda, så behövs ingen studie. Och forskningsfinansiärerna satsar av princip inga stora pengar på metodutveckling.

En beteendevetarkonsult presenterade sin lösning på problemet i en paneldiskussion nyligen. En av hennes uppdragsgivare, personalchefen på ett större företag, ville utvärdera de drygt tjugotalet chefsrekryteringar som konsulten hade förberett åt företaget genom intervjuer och test. En psykologistuderande gjorde utvärderingen som sitt uppsatsarbete med konsulten som handledare.

Om denna utvärdering hade gjorts inom ramen för forskarutbildningen hade detta varit en tänkbar modell. På Psykologstämman nyligen gavs flera exempel på samarbete mellan praktiker och universitetsvärlden i form av examensarbeten om testutveckling och kvalitetsfrågor.

85 års forskning

Ett test är bara en urvalsmetod av många. I en aktuell studie som presenteras i Psychological Bulletin utvärderas 19 olika urvalsmetoder. För att få en bild av vilka metoder som fungerar bäst har forskarna sammanställt resultaten av hela 85 års forskning (se rutan nedan). En vits med att väga ihop resultaten från en mängd undersökningar är att mätfelen då antas ta ut varandra, och därigenom blir slutsatserna säkrare. – Studien visar att begåvningstest i kombination med ett s k integritetstest eller begåvningstest kombinerat med en strukturerad anställningsintervju är de bästa kombinationerna av urvalsförfarande, summerar Anders Sjöberg, psykometriker på Psykologiförlaget och en av de få som har doktorerat på validitet, eller psykologiska testers prognosförmåga, på sistone.

Ett integritetstest ska mäta grundläggande personlighetsdrag som noggrannhet samt i viss mån samarbetsförmåga och känslomässig stabilitet.

Hur väl urvalsmetoden har fungerat avgörs genom att man ser på hur den anställde sedan lyckas i sitt arbete. Det mäts på skilda sätt i olika studier, t ex chefens värdering av prestationen, produktionsvärde i pengar, försäljningsresultat eller betyg efter provanställning.

Begåvningstest är ett annat ord för intelligenstest, eller IQ-test, som har fått en dålig klang. Dessa test har bl a kritiserats för att inte mäta den sociala och emotionella sidan av intelligensen som är så viktig i arbetslivet. – Ett personlighetstest, som integritetstestet i undersökningen, kan vara ett mått på emotionell intelligens, eller EQ, säger Anders Sjöberg.

Uppstramning på väg

Psykologförbundet har tagit upp kampen för att återta förlorad terräng. I ett aktuellt betänkande ger förbundet sin syn på behovet och nyttan av test. Som en symbolhandling kommer förbundet att anta en standard för testutveckling och testanvändning. Den är utvecklad i USA och amerikanska psykologförbundet står bakom.

Litet varligare går Psykologförbundet fram när det gäller vem som ska få testa. Tanken är att vi på litet längre sikt i Sverige ska utarbeta ett kunskapsprov som kan ge behörighet att testa, ett slags testcertifikat. Förebilden är en modell som redan finns i Storbritannien, där bara 10 procent av dem som testar är psykologer.

Ett testcertifikat skulle ge möjligheten att skilja charlataner från seriösa utövare. Det avgörande blir inte utbildningsbakgrund utan vad testanvändaren faktiskt har för kunskaper. Med tanke på den kunskapslucka som finns inom psykologkåren verkar det högst rimligt. Testkunskaper finns ju även hos andra yrkesgrupper, såsom beteendevetare av annat slag, personaladministratörer och ekonomer.

Ett förslag på hur utbildning och forskning bör förändras ingår också i betänkandet. Att på nytt bygga upp testkunskaperna kommer att ta tid. Förslag på vem som ska betala utvecklingen av de nya test som behövs ingår också.

Ställ krav!

Vad kan man då göra i väntan på standarder och certifikat? I valet av test är det inte lätt att råda, det är säljarens marknad. Men en påminnelse om vikten av att börja med att precisera vad ett visst arbete kräver är på sin plats. Det är en förutsättning för att sedan kunna välja rätt test.

Psykologiförlaget äger upphovsrätten till ett brett utbud av test och arbetar med kvalitetsfrågor i samarbete med Psykologförbundet och enskilda forskare. Ingen garanti för testkvalitet, men en indikation. De flesta test måste man vara psykolog för att få köpa. – Det går inte att bedöma ett test bara genom att titta på frågorna, säger Bertil Mårdberg, och dokumentation saknas ofta.

Som testperson ska man ställa krav. Bertil Mårdberg sammanfattar den testades rättigheter i tre enkla frågor som man kan kräva svar på innan man ställer upp:

Vad är syftet med testet?
Vad ska det mäta?
Vad ska testet förutsäga?

Den testade äger sina testresultat och har rätt att få ta del av dem och få dem kommenterade på ett kvalificerat sätt. Men så går det tyvärr inte alltid till. Det förekommer t ex att nedgörande testresultat skickas hem i brevlådan till den som har testats, utan någon kommentar. Om det är en psykolog som testar så gäller vissa yrkesetiska principer. Och det gör det i viss utsträckning även för andra som arbetar med rekrytering.

Psykologer har dessutom tystnadsplikt, och de har förbundit sig att bara använda metoder som de är kvalificerade för. Om de missköter sig kan de ställas till ansvar inför Psykologförbundets etikråd.