Var fjärde testad pappa inte far

Träffsäkerheten i analyser av faderskap anges i termer av ”uteslutningskapacitet”, dvs vilken andel av ett antal felaktigt utpekade män som kan uteslutas.

I början av 1900-talet fastställdes faderskap på basis av yttre likheter mellan barn och möjlig fader, bl a ögonfärg, öronens form och förekomst av ärftliga sjukdomar. På 1920-talet tog man hjälp av blodgrupperna A, B och 0, vilka på 1930-talet utökades med ytterligare blodgruppsfaktorer. Flera nya metoder uppfanns därefter, men inte förrän omkring 1990 kom de första DNA-analyserna.

I Sverige behandlas varje år omkring 2 000 faderskapsärenden. Vart femtionde barn som föds blir ett sådant ärende. I 25 procent av fallen är den testade mannen inte far till barnet.

Däremot finns ett stort mörkertal – många barn växer upp med pappor som inte är deras biologiska fäder. Professor Bertil Lindblom, till senaste årsskiftet chef för Rättsmedicinalverkets rättsgenetiska avdelning, bedömer att det sannolikt föds omkring 3 000 barn per år i Sverige med en annan far än vad alla (utom möjligen mamman, och kanske den biologiska fadern) tror.