Resursbrist ger fler barn i särskola

Brister i skolmiljön omdefinieras till problem hos individen.
Publicerad

Barn som har svårt att klara skolan kan få extra stöd i form av specialundervisning och gå kvar i sin vanliga klass. Eller de kan placeras i s k särskola som är avsedd för barn med utvecklingsstörning. Antalet barn i särskola på grundskolenivå i Sverige har ökat från 5 200 i början av 1990-talet till 8 600 barn år 2000, enligt Skolverkets statistik. Den officiella förväntan var den motsatta: att särskolebarnen skulle minska i och med att ansvaret för dem överfördes från landstingen till kommunerna under 1990-talet.

Enligt en avhandling av Magnus Tideman från Göteborgs universitet är det grundskolans minskade resurser som gör att barn med lindrigare utvecklingsstörning inte längre klarar sig inom den ordinarie skolan. Men i stället för att uppmärksamma bristerna i skolmiljön definierar man barnen som handikappade.

Vilken pedagogisk metod som fungerar bäst är en stridsfråga. Och Magnus Tideman finner i sin studie av Hallands län stora variationer mellan kommunerna. Ökningen av särskoleintagningarna är markant högre i de skolor där de ansvariga saknar tidigare erfarenhet av särskola än där det finns sådana erfarenheter.

Vidare föredrog föräldrarna som ingick i studien integrerad undervisning framför särskola för sina barn, men de upplevde att de inte hade något val. Kommunerna anförde ofta resursbrist och att barnet måste diagnosticeras för att kunna få särskilt stöd. Men så säger inte lagen, enligt Magnus Tideman. Rätten till särskilt stöd är inskriven i skollagen, och enligt grundskoleförordningen ska åtgärdsprogram upprättas. Föräldrarna i studien uppmanar andra föräldrar att ta strid för sina barns bästa och inte acceptera särskoleinskrivning enbart av ekonomiska skäl.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor