Kvinnans geografi
En upptäcktsresa genom kvinnokroppen gör den amerikanska vetenskapsjournalisten Natalie Angier utifrån de senaste rönen om genetik, hjärnan, hormoner och evolution. Kerstin Hagenfeldt, professor i kvinnors och barns hälsa, har läst Woman - an intimate geography.
Den kvinnliga geografin är en ”bok om hänförelsen över kvinnokroppens skönhet”. Sin titel till trots, är den inte en guide till kvinnohälsa. Den är alltså inte en spin off till Our bodies – Ourselves, feminismens bibel under 1970-talet. Inte heller är den ett inlägg i kampen mellan könen. Den är ett försök att beskriva och förklara kvinnan.
Med hjälp av forskningen och medicinen skissar författaren Natalie Angier, vetenskapsjournalist vid New York Times, en karta över det kvinnliga. Hon söker spåra ursprunget till den kvinnliga geografin – varför kvinnokroppar ser ut och beter sig som de gör. Hon plockar från historien, konsten och litteraturen och blandar med senaste forskningsrön om genetik, hjärnan, hormoner och evolutionen. Kvinnliga läsare i alla åldrar kommer att bli bildade, öka sin självkänsla och sin stolthet över att vara just kvinnor med rätt till sexuell njutning, rätt till aggressivitet och rätt att åldras med värdighet.
Antikvinnliga allianser
Själv hoppas jag att boken ska läsas av alla de män i vardagslivet, i näringslivet, och kanske framför allt inom universitet och högskolor som behöver få sin syn på kvinnan förnyad. Kvinnan har alltid varit uttolkad av mannen, hon har alltid setts som ett bihang till honom. De flesta män tycker nog fortfarande att kvinnan är ”avvikaren” som för att passa in i systemet måste anpassa sig till normen – mannen.
Hur dessa teorier om kvinnan har gestaltat sig lyfts fram i varje kapitel. När författaren diskuterar kvinnlig respektive manlig aggressivitet avlivar hon myten om kvinnan som det underlägsna könet och upphöjer den kvinnliga aggressiviteten till en klart positiv egenskap. Nyttig läsning för alla, både kvinnor och män, som ska leda stora grupper av kvinnor, t ex inom sjukvården.
Författaren gör jämförelser med våra närmaste inom djurvärlden, framför allt människoaporna, primaterna, hos vilka systerskapet mellan kvinnliga apor aldrig tillåter att de helt kan domineras av hanarna. Vi kvinnor, däremot, har kommit i underläge både fysiskt, ekonomiskt och sexuellt genom männens förmåga att bilda allianser med andra män.
Den smarta kromosomen
Den kvinnliga X-kromosomen beskrivs som ”the smart chromosome”. Den bär på tusentals gener, sannolikt mellan 3 500 och 6 000, medan männens Y-kromosom endast bär 2-3 dussin! Komplicerade processer aktiverar och inaktiverar kromosomerna. Skador, mutationer, på X-kromosomen är en vanlig orsak till mental efterblivenhet; alltså måste X-kromosomen bära ett antal gener som är av betydelse för hjärnans utveckling. Då kvinnohjärnan tycks ha en blandning av faders- och modersgener från X-kromosomerna, frågar sig bokens författare om detta kan vara orsaken till att kvinnliga mentala sjukdomar ofta är mindre förutsägbara än mäns. Teorin är att genom att kvinnors anlag ibland uttrycks från moderns X-kromosom, ibland från faderns, kan sjukdomsförloppet bli mer fluktuerande och varierande än hos mannen, som endast har ett genetiskt anlag – det från moderns X-kromosom.
Menstruationen ska firas!
Det finns gott om teorier om den slösaktiga livmodern och menstruationen, som ofta beskrivs som ett gissel och en förbannelse för kvinnan. Natalie Angier övertygar i sin syn på menstruationen som något ”normalt”, något att glädjas åt, och motsätter sig den bibliska (och kanske av manliga forskare) genom århundraden framförda synen på menstruationen som något orent och syndigt.
”Låt oss hjälpa också andra”, skriver hon. ”När din dotter, brors- eller systerdotter eller yngre syster kommer och skriker: nu är den här!, fira det då med en bägare glass eller en chokladkaka och skåla i ett glas mjölk för det nya liv som har börjat i och med blödningarna.”
I USA är det 3-4 gånger vanligare att operera bort livmodern än i Sverige. Trots att bara hälften av USAs befolkning har detta organ – livmodern – så är det föremål för två av de vanligaste kirurgiska ingreppen: kejsarsnitt och hysterektomi, dvs livmodern tas bort. Orsaken till detta är inte helt klarlagd. I Sverige görs mycket få operationer utan rimliga medicinska skäl. Förutom vid cancer gjordes 70 procent på grund av muskelknutor och mycket rikliga menstruationsblödningar.
I USA finns betydligt fler tvivelaktiga skäl till operationen. Kirurgi betalar sig väl för kirurgen eller gynekologen, och inom vissa religiösa och kulturella kretsar, där det är förbjudet med preventivmedel och sterilisering, kan en sådan operation vara ett bra alternativ för att få barnafödandet att upphöra.
Samtidigt finns hypoteser om livmodern som ett självständigt hormonellt organ. Vi vet i dag att en mängd hormoner, signalsubstanser och tillväxtfaktorer utsöndras från livmodern. Vilken betydelse som dessa har för kvinnans hälsa eller ohälsa är fortfarande oklart.
