Cellers cancerskydd kan påskynda åldrandet
Ett protein som kallas p53 är ett mycket viktigt skydd mot tumörer, och det finns naturligt i människokroppens alla celler. I tidskriften Nature kopplar nu en amerikansk forskargrupp för första gången p53 till åldrande. Möss med extra mycket av skyddsproteinet var ovanligt motståndskraftiga mot cancer, men uppvisade i gengäld många symtom på förtida åldrande. De blev bensköra, krumma, tunnhåriga och förlorade muskelmassa. Mössen levde också i genomsnitt fem månader kortare än vanliga möss.
– Att de här mössen föddes med alltför aktivt p53 skedde av misstag. Egentligen ville vi minska p53-mängden hos dem för att studera utvecklingen av cancer. Nu fick vi i stället en musmodell för åldrande, säger Larry Donehower vid Baylor College of Medicine i Houston, USA.
Hjärnan åldras inte
Till skillnad från vanliga äldre möss, fick mössen med överaktivt p53 inte ålderssymtom ”överallt”. Exempelvis fick de inga förändringar i hjärnan, som vanligen leder till att minnet blir sämre i takt med ökande ålder. Detta särdrag tror Larry Donehower beror på att det mestadels är vävnad som byggs upp av kortlivade celler som drabbas när p53 är alltför aktivt.
I de flesta vävnader finns vilande stamceller. De kan stimuleras till att bli aktiva och ta gamla cellers plats när dessa dör. När p53-proteinet är överaktivt verkar stamcellerna av någon anledning inte ha lika god förmåga att återbilda celler för att reparera organ.
– Det sätter spår i de organ som byggs upp av celler med kort livslängd, som i huden och i skelett och muskler. Celler i hjärnan har däremot vanligen lång livslängd och behöver därför inte ersättas lika ofta, säger Larry Donehower.
Om en cells arvsmassa blir skadad, ser p53 normalt till att cellen slutar dela sig. På så vis skyddas den från att bli en tumörcell. Ibland får p53 den skadade cellen att helt enkelt begå självmord. Sådan kontrollerad celldöd kallas apoptos. Denna skyddsmekanism innebär att den enskilda cellen offras för att organismen ska leva vidare.
Djur som lever länge
När den gen som ger upphov till proteinet p53 är skadad uppstår ofta tumörer. I dag beräknas minst hälften av alla tumörer hos människor bero på att p53 inte fungerar som det ska.
– Vi vet att p53 är ett oerhört viktigt vapen mot tumörer, men kanske är baksidan av att aktivera p53 att livslängden för vissa organ minskar, säger Klas Wiman, professor i molekylär cell- och tumörbiologi vid Karolinska institutet.
Larry Donehower tror att p53, som han kallar ”kungen bland tumörskyddande proteiner”, har utvecklats hos djur med lång livslängd. Cellerna delar sig här under hela djurets liv, och inför varje celldelning måste cellens arvsmassa dubbleras. Då löper cellen risk att dess DNA skadas, och sådana skador kan ge upphov till tumörer. Eftersom människor beräknas byta ut runt ett kilo av sina celler varje dygn, skulle risken för cancer vara orimligt hög utan ett effektivt tumörskydd.
Därför är åldrande vävnader kanske priset vi får betala för att slippa cancer i unga år. Men minskad mängd p53 verkar inte heller vara någon framkomlig väg mot evigt liv.
– Utan p53 skulle vi troligen bara få en massa tumörer och dö av det, snarare än att bli odödliga genom att inte åldras, säger Klas Wiman.
