Elektroniska stigar hjälper surfaren

Elektroniska stigar hjälper surfarenAV PER PERSSONPå samma sätt som vi hittar rätt genom att följa stigar i skogen kan spår efter andra användare hjälpa oss navigera i cyberrymden.Antag att du anländer med flyg till en främmande flygplats och ska försöka hitta till bagageutlämningen. Här finns mängder av skyltar och riktningsvisare med vilka du skulle kunna orientera dig. Måhända slänger du en blick på dessa då och då, men troligare är nog att du använder dig av dina medpassagerare för att hitta rätt. Du följer med strömmen. Social navigering Utgångspunkten i all social navigering är att låta användare lämna medvetna eller omedvetna spår efter sig som sedan andra användare kan se, tolka och använda sig av på olika sätt. I den verkliga världen är detta en ständig men ofta omedveten process. Som bagageexemplet visar kan många människors rörelse och beteende i den fysiska världen vara en värdefull riktningsvisare. Folksamlingar på stan och köer utanför dansetablissemang väcker vår nyfikenhet på vad som lyckats attrahera intresse från så många människor. Människors beteende kan också lämna mer beständiga spår i den fysiska världen. Stigar, tumavtryck och nedskräpning visar att här finns något som har intresserat andra. Andra spår kan vara avsiktliga och uttryckliga, som anteckningar, kommentarer, klotter på offentliga platser, grafittitaggar, fästlappar och grottmålningar.När vi observerar och tolkar spår går vi bortom den fysiska, materiella världen och skapar oss en social värld. Stigen – och vår tolkning av dess innebörd – sker i ett ”socialt rum”. Större delen av vår vakna tid lever vi i detta sociala rum, både som spårlämnare och spårläsare. Människor är sociala, inte bara genom uttrycklig och direkt verbal kommunikation, utan kanske framför allt genom att engagera sig i att sprida sina spår och läsa andras.Hitta rätt receptMedan social navigering är en naturlig process i den fysiska världen, är det svårare att få spår att fastna i den digitala världen. Att söka information på webben eller i den egna datorn är oftast ett ensamarbete. När man använder sökmotorer eller klickar sig fram, är det sällan man kommer i kontakt med andra användare eller ens spår av dem. Fram tills helt nyligen har användaren varit en ensamseglare på det digitala informationshavet. Nu utvecklas emellertid en rad tekniker för att göra informationssökning socialt rikare och därmed effektivare. Ett exempel är filmwebbplatsen Movielens. Här betygsätter du tio slumpvis utvalda filmer. Detta skapar en användarprofil. Denna profil jämförs sedan med andra användares profiler, vilket skapar grupper av användare med liknande smak. Som användare blir du sedan rekommenderad filmer som fått toppbetyg av dina anonyma smakkolleger. Denna teknik – ibland kallad social filtrering – ger meningsfulla rekommendationer utan att datorn egentligen känner till innehållet i filmerna eller användarens intressen. Allt systemet behöver göra är att registrera och para ihop besökarnas betygsättning. I andra system kan betygsättning ersättas eller kompletteras med analys av användarens beteende. Om du t ex har läst, sparat och skrivit ut ett matrecept från en receptsamling på Internet är detta antagligen ett tecken på att receptet varit intressant för dig. Något som utnyttjas i KALAS, en receptdatabas utvecklad av Martin Svensson vid forskningsinstitutet SICS i Kista, Stockholm. Här skapas och jämförs på detta sätt användarprofiler automatiskt under en längre tids användning. Det egna beteendet påverkar således vilka recept som systemet rekommenderar. På så sätt silar systemet informationsöverflödet genom ett socialt filter. Social sortering av länkarSökmotorn Google erbjuder en annan typ av stöd för social navigering. Sökmotorer genererar ofta tusentals sökträffar vilket gör sökresultatet i det närmaste oanvändbart. Det krävs någon form av smart sortering så att de viktigaste träffarna kommer först. Google använder en uppgift om hur många länkar som andra webbsidor har länkat till den givna webbadressen. Antalet ingående länkar är ett tecken på hur andra personer har värderat en viss webbadress. Ju fler länkar, desto bättre kvalitet på innehållet, menar Google, och desto högre hamnar länken i träffresultaten. Dessutom värderas varje ingående länk olika beroende på hur många ingående länkar som den webbadressen i sin tur har, vilket skapar ett socialt nät av inbördes relationer mellan olika webbsidor.Fungerar social navigering?Googles popularitet är antagligen ett tecken på att stöd för social navigering verkligen ger användare en bättre informationssökning. Mer vetenskapligt har Alan Wexelblat och hans kolleger vid MIT Media Lab i Boston gått till väga. De har försökt undersöka hur bra social navigering är. Två grupper användare fick samma uppgift: att under 20 minuter hitta så många bra bilar som möjligt för under 200 000 kronor på nätet. Den ena gruppen fick lösa uppgiften utan social navigering, medan den andra gruppen fick se den första gruppens sociala spår med hjälp av ett särskilt program. Båda grupperna hittade ungefär lika många intressanta objekt och båda verkade vara ungefär lika nöjda med resultaten. Det fanns dock en viktig skillnad: gruppen som fick hjälp av social navigering klickade på betydligt färre sidor (i genomsnitt 19) än gruppen utan (i genomsnitt 25). Navigeringen blev effektivare. Kristina Höök, också verksam vid SICS och som designat och studerat social navigering under flera år, erhöll liknande resultat från sin studie på KALAS, systemet som rekommenderar matrecept. Hon fann dessutom att närvaron av andra användare och deras spår upplevs som rolig och att den ofta ger användarna uppslag och idéer om det egna informationssökandet. Ett problem med social navigering är att det finns risk för likriktning. Sociala spår lockar fler användare till just spåren vilket gör spåren ännu kraftigare, osv. Om spåret leder till värdelös information kan sådana sociala snöbollseffekter få förödande konsekvenser. Bara för att en roman ligger på tio-i-topplistan betyder det inte att den är bra, men sannolikheten är att försäljningen stiger ytterligare, eftersom den höga placeringen lockar köpare.SnöbollseffekterEtt sätt att komma till rätta med problemet är att skilja på olika typer av spårlämnare. När jag navigerar socialt är det sällan värdefullt att se spår av alla användare. Jag vill bara följa spår efter personer som liknar mig, delar min smak eller har samma syfte. I KALAS, t ex, får användare välja ett antal olika ”matklubbar” (exempelvis Medelhavet, Thai, Glutenfritt, Vego, Husman) och det är huvudsakligen medlemmarna i dessa klubbar som påverkar vilka recept som systemet rekommenderar. I exemplet med bilköpet fungerade de sociala spåren bra eftersom användarna hade samma syfte (att hitta en bil för under 200 000). Experters spår – oavsett inom vilket område de är experter – är extra intressanta. Men även spår av vänner och bekanta har ett mervärde, eftersom deras smak och preferenser är kända av användaren. Oavsett om jag gillar eller ogillar min systers musiksmak, blir hennes spår värdefulla eftersom jag kan tolka dessa utifrån min kännedom om hennes smak. Mobil närvaroAtt se andras närvaro och spår är viktigt inte bara för att söka information och hitta rätt, utan också för att planera sin tid och bestämma sig för vad man ska göra. Det pågår nu flera projekt där forskare bygger och utvärderar system med sociala spår för social koordinering. Om du ställt in din mobiltelefon så att den inte ringer högt kan det vara ett tecken på att du inte vill bli störd. En termometer i din telefon kan t ex skvallra om att du befinner dig utomhus (åtminstone på vintern). Rörelsedetektorer i telefonen kan känna om du är på språng eller sitter stilla, kanske i ett möte. Om du använder ett kalenderprogram kan det visa vad du planerade att göra just nu. Och det finns redan datorprogram som känner när din datorskärm har släckts (kanske ett tecken på att du inte befinner dig vid datorn).Genom att automatiskt sända ut sådan information till betrodda kolleger, familjemedlemmar eller vänner och visa den på deras mobiltelefoner, ger du stöd för social koordinering. Det är ett slags närvaroinformation som skapar en känsla av samhörighet och trygghet. Åtminstone borde denna typ av närvarotjänster kunna minska problemet med telefoner som ringer vid olämpliga tillfällen. Om jag har tillgång till situationsinformation redan innan jag slår ett nummer, kan jag bättre bedöma om samtalet är lämpligt eller inte. Oavsett om vi talar om socialt förstärkt informationssökning eller närvaro, reser dessa tekniker sociala och etiska frågor. Vem äger rätten till dina spår eller din situationsinformation? Kan ett system samla och analysera data om användning eller situation utan att informera användaren? Vem äger rätten till uppgifter om vad du har köpt på sistone och vilka webbplatser du har besökt? Ska e-handelsföretaget Amazon.com få sälja uppgifter om ditt köpmönster till andra företag, och därmed tjäna pengar på de spår som du lämnat efter dig? Hur försäkrar man sig om att situationsinformation inte kommer i tvivelaktiga händer eller används i felaktig myndighetsutövning eller övervakning? Jag accepterar!En viktig princip borde vara att alltid ge användaren en chans att godkänna om en viss webbplats, programvara eller person ska få registrera sociala spår. Men i praktiken är det inte så enkelt. Visserligen slarvar många webbplatser och programföretag med att alls förklara hur de registrerar och analyserar användningen, men detta kan också vara genuint svårt att förklara för en förstagångsanvändare som inte har några djupare datorkunskaper. Och det är inte alltid användarna är intresserade. Vem orkar t ex läsa den finstilta introduktionstexten vid en installation av en ny webbläsare innan han eller hon trycker på kappen ”Jag accepterar”? Ändå måste tjänsteleverantörerna försöka bli betydligt mer pedagogiska för att godkännandet ska bli meningsfullt.Integritet är personligtOm någon vidareförmedlar information om mig och själv drar fördel av detta, kan jag uppfatta det som en kränkning av min integritet. Upplevelsen av integritetsintrång varierar mycket mellan olika användare. Men ju mer personliga aspekter av min identitet som kränkningen berör, desto starkare blir känslan av intrång. Den egna kroppen, privata ägodelar och familjelivet karakteriseras av de flesta som personligt. Personliga egenskaper, liksom preferenser och social och politisk tillhörighet, kan också anses vara personliga.En kränkning kan mildras eller försvinna helt om jag upplever att jag tjänar på den. Om jag kan dra nytta av de rekommendationer som systemet genererar, minskar eller försvinner olustkänslan över att systemet analyserar även mitt beteende. Förtroende och tillit kommer att vara avgörande kvaliteter när användare gör sina val i cyberrymden. PER PERSSON ÄR FIL DR I FILMVETENSKAP OCH FORSKAR VID SWEDISH INSTITUTE OF COMPUTER SCIENCE (SICS). FORSKNINGEN DÄR FINANSIERAS AV BL A VERKET FÖR INNOVATIONSSYSTEM (VINNOVA), VETENSKAPSRÅDET, STIFTELSEN FÖR KUNSKAPs- OCH KOMPETENSUTVECKLING (KK-STIFTELSEN) OCH EU-KOMMISSIONEN.