En medeltida hattparad

Vi kan inte säga säkert hur människor var klädda på medeltiden eller vad de hade på huvudet. De textila fynden är få. Avbildningar i t ex målningar är visserligen en viktig källa, men hur vet vi att modellens klädsel eller rekvisitan som konstnären hade i sin ateljé verkligen var tidstypisk?

Klädesplagg nämns även då och då i skriftliga källor, t ex testamenten. I Östgötalagens ärvdabalk från ca 1290 heter det: ”Då två äro jämna i arv och jämnskylda i ätt, då går alltid hatt till och huva ifrån.” Enligt denna välbekanta formulering symboliserar hatten mannen, medan huvan är en symbol för den gifta kvinnan.

Men ursprungligen är huvan ett mansplagg. Och ännu en bit in på 1300-talet omtalas en hatt i en skriftlig källa som gåva till en brud.

Begreppsförvirringen är stor. Hatten har bytt utseende och kön flera gånger genom århundradena. Att många munkars och nunnors dräkter av i dag är ett konserverat mode från förr vet vi däremot. Dräkterna motsvarar den gängse klädseln vid den tid då ordnarna instiftades.

Se teckningarna av de gamla huvudbonaderna och läs deras historia i F&F 3/02.