Fyrar av gammablixtar
Flera gånger om dagen kolliderar kosmiska gammablixtar med jordens atmosfär. Denna form av kosmisk strålning har länge varit ett mysterium för astronomerna, som varken visste varifrån blixtarna kommer eller hur långt de har färdats.
Nya studier visar att gammablixtarna härrör från normalstora supernovor som har egenheten att i sitt dödsögonblick kasta ut största delen av sin energi i två koncentrerade jetstrålar. Strålarna rusar i väg åt var sitt håll i universum, och när jorden kommer i den smala strålkäglans väg ser vi en gammablixt.
Gammablixtarna upptäcktes på 1960-talet, men det var först 1997 som astronomer för första gången kunde lokalisera källan till en gammablixt. Den låg i en galax, hela sex miljarder ljusår ifrån oss. Resultatet förvånade kosmologerna. Det enorma avståndet ansågs skvallra om att gammablixtarna var ekon från avlägsna, kosmiska katastrofer som bara stod Big Bang efter i styrka. Många astronomer misstänkte att vi såg det sista skriket från gigantiska, döende stjärnor som kollapsar in i ett svart hål – som en supernova men mycket större.
Den nya kunskapen om att strålarna i stället härrör från normalstora supernovor med speciella egenskaper kommer bl a från röntgenteleskopet BeppoSAX och observationer från det stora galaxkartläggningsprojektet Sloan Digital Sky Survey.
