På medeltiden

Ordet medeltid härrör från 1400- och 1500-talens humanister som skapade denna benämning för perioden mellan antiken och deras egen tid, renässansen, då man återupptäckte det antika arvet.

Numera har forskarna tagit avstånd från den länge gängse uppfattningen om medeltiden som en mörk och statisk period. Exempelvis menar historikern Michael Nordberg i sin bok Den dynamiska medeltiden att medeltiden i stället präglades av förändring och vital intellektuell utveckling.

Användningen av begreppet medeltiden dröjde i Sverige till efter mitten av 1700-talet. Men ända in på 1800-talet talade historiker som Erik Gustaf Geijer och Anders Fryxell om medeltiden som den ”katolska tiden”. Detta var inte helt omotiverat, eftersom medeltiden för svenska förhållanden brukar anses börja år 1050 – då landet kristnades enligt den katolska läran – och fortgå till åren 1521 eller 1527. Då tog Gustav Vasa makten och den svenska reformationen inleddes.

Nere på kontinenten brukar medeltiden anses börja år 500, då romarriket slutgiltigt kollapsade, och sträcka sig fram till något av åren 1453, 1492 eller 1517. Dessa år föll Konstantinopel, de första kontakterna med Amerika inleddes – vilket stjälpte den antika världsbilden över ända – och reformationen tog sin början.