Därför märks översättningen

Titta på de två bilderna med hjorten, hunden och pojken. Berätta muntligt om vad som sker, särskilt på den andra bilden.

Drygt 600 försökspersoner i ett antal länder har fått den uppgiften. Språkforskare bandade och studerade berättelserna, som visar sig vara olika till innehållet beroende på vilket språk försökspersonerna talar.

Sven Strömqvist är en av projektledarna. Han är professor i språkinlärning vid Institutionen för lingvistik, Lunds universitet, och tillhör en kärntrupp av forskare som redan på 1980-talet befann sig i skärningspunkten mellan lingvistik och utvecklingspsykologi.

– Det började med att vi bestämde oss för att titta på människors ”riktiga språk” i sammanhängande berättelser, förklarar han och påminner om sitt eget ordspråk ”Människan uppfann språket inte för att göra ordlistor, utan för att göra meningsfull sammanhängande text”.

Redan tidigt i projektet visade det sig att det finns ett samspel mellan språk och tänkande som är olika för olika språk och som dessutom skiljer sig när det gäller talat och skrivet språk. Detta syns t ex i hur människor som muntligen beskriver rörelser och förflyttningar använder sig av gester i olika hög grad.

– I svenskan beskriver t ex ordet ”rulla” väl hur rörelsen går till. En kompletterande gest brukar hos oss därför endast vara att man med handen ritar en rät linje, berättar Sven Strömqvist.

– Men i andra språk, t ex spanska, beskriver verbet inte rörelsesättet lika väl. Då är det vanligt att den talande vevar litet med handen, ja till och med vrider den 180 grader.

I den del av forskningsprojektet som Sven Strömqvist leder har man begränsat sig till hur försökspersonerna beskriver själva förflyttningen.

En svensk sade t ex: ”Hjorten tvärstannade så att de ramlade ner för ett stup, ner i en damm.”

Flyttfaktorer av olika vikt

– Orden ”ner” och ”för” ger information om vägen, och ”i” information om målet, kommenterar Sven Strömqvist. En rysk talare kunde beskriva den andra bilden: ”…i spal v vodu”, vilket översätts till ”och föll ner i vattnet”.

– Också det exemplet är rikt på information om riktning. Här är det ”s” i ”spal”, ”v”, och ”u” i ”vodu” som gör jobbet.

Första bokstaven, ”s”, är ett s k prefix och översätts här enklast med ”ner” på svenska, men ”s” betyder egentligen ”från”, och ger därmed information om källan snarare än vägen. Ordet ”v” betyder ”i” och sista bokstaven, ”u”, är en s k kasusändelse som visar att det är fråga om riktning och inte befintlighet. Vattnet är alltså målet för förflyttningen och inte den plats där förflyttningen äger rum.

– De som talar ett germanskt språk, som svenska, engelska eller tyska, har mycket god tillgång till ord som hjälper till att specificera riktning. Även talare av slaviska språk, som polska, ryska eller tjeckiska, har god tillgång till förled och prepositioner som specificerar riktning.

– De som talar romanska språk, som spanska eller portugisiska, eller något semitiskt språk, som hebreiska eller arabiska, har däremot inte lika lätt att hitta uttryck som på ett detaljerat sätt specificerar riktning.

I spanskan fyller man gärna ut beskrivningen av landskapet, och så var det för fler än hälften av talarna: ”Los tiro a un precipicio donde habia harta agua. Entonces se cayeron.” På svenska: ”Han tog dem mot ett stup där det fanns mycket vatten. Sedan föll de.”

Tänk på rätt språk

Många jämförande språkstudier utgår från översättningar. Det kan ge en slagsida åt det språk som berättelsen översatts från, berättar Sven Strömqvist och sammanfattar en kollegas rön:

– Han har studerat hur man har översatt spanska romaner till engelska och tvärtom och därefter jämfört översättningarna med originalet.

I en engelsk översättning av en spansk originalroman ges mindre information om källa, väg och mål än i en roman som ursprungligen är skriven på engelska. Om man i stället översätter en engelsk roman till spanska, ges det mer information om riktning än i ett spanskt original: det blir en engelsk touch över berättandet.

– Det här innebär att man ibland tänker på fel språk, när man översätter. Om man ska översätta till spanska, ska man tänka på spanska, råder Sven Strömqvist.

– En finess med vårt projekt är att talarna spontant fick berätta om innehållet. Översättare och tolkar kan ha nytta av att känna till de här skillnaderna mellan olika språkgrupper.