Värnpliktsvägrare ansågs sakna heder

Att försvara sitt land betraktades kring förrförra sekelskiftet som en hederssak. De som vägrade värnplikt sågs därför med förvåning.
Publicerad

De första fallen av värnpliktsvägran i Sverige skedde redan 1873. Då hade en lagändring införts som innebar att män inte längre kunde köpa sig fria från värnplikten. De flesta som vägrade var medlemmar av frikyrkliga rörelser och hade religiösa motiv till att inte bära vapen.

Görel Granström vid Uppsala universitet har undersökt frågan i sin doktorsavhandling med titeln Värnpliktsvägran – en rättshistorisk studie av samvetsfrihetens gränser i den rättspolitiska debatten 1898-1925.

– Militärer och många politiker betraktade det som en ära för manliga medborgare att bli erbjuden möjligheten att få försvara sitt land, säger Görel Granström.

Hon understryker att värnplikten även hade med rösträttsfrågan att göra. Medborgarskap innebar både skyldigheter och rättigheter, och därför sågs det som än mer förvånande att vissa vägrade värnplikt.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor