Då blev kött tabubelagt

Kött var vardagsmat innan de första egentliga staterna uppkom för ett par tusen år sedan. Det menar den amerikanske antropologen Marvin Harris i flera böcker, t ex Kannibaler och kungar.

Harris framhåller köttet som den mest effektiva dieten för att ge oss människor de 20 aminosyror vi behöver för att överleva. Visserligen kan vegetarisk föda också ge dessa aminosyror, men aldrig lika effektivt som just kött. Därför har köttet betraktats som något nästan magiskt och varit omgärdat av en mängd påbud i de flesta samhällen.

Innan de första antika civilisationerna tog form, omgavs människornas bosättningar av stora skogs- och betesmarker. Dessa användes främst för att föda upp får, svin och nötkreatur för köttets skull. Men i och med folkökningen och de första egentliga staternas uppkomst – två med varandra sammanbundna skeenden – tvingades människorna välja mellan att använda marken som bete eller för odling. I detta läge prioriterades odling.

Från energisynpunkt kan det vara mer effektivt att människor äter jordbruksgrödor i stället för kött eftersom det förlänger näringskedjan med ett led. En markyta väl lämpad för jordbruk föder fler människor om den odlas än om den används för betande djur. I de antika civilisationerna vid Indusdeltat och i Mellanöstern började marken därför användas till att föda människor i stället för djur.

I och med detta var köttet inte längre vardagsmat utan blev en lyxartikel. Enligt Harris är det i ljuset av detta vi ska betrakta de tabun och riter kring köttätande som de flesta religioner från denna tid omgavs med. I vissa religioner förklarades kött som sådant som orent. För första gången i historien började man mena att det är en gudi behaglig gärning att äta kolhydrater i stället för proteiner.

Gamla testamentets grisköttstabu kan förklaras utifrån det faktum att svinuppfödningens villkor höll på att utarmas av de ekologiska förändringar som Mellanöstern genomgick under tiden efter 7000 f Kr, då skogsmarkerna försvann från denna region.