Är mobiltelefonen farlig?
I september i år meddelade Statens strålskyddsinstitut, SSI, att det inte finns några vetenskapliga belägg för ett samband mellan mobiltelefoni och cancer. Uttalandet kom efter en översikt av samtliga studier som publicerats inom området.
Översikten gjordes av John Boice och Joseph McLaughlin vid International Epidemiology Institute i USA. De hittade inga säkra belägg för ökad risk för tumörer i hjärnan, hjärnhinnan, hörselnerven, ögat eller i spottkörteln vid användning av mobiltelefon.
Fem stora studier pekar alla mot att det saknas ett samband. Dessutom finns numera experimentella studier som inte bekräftar tidigare rapporter om skadlig verkan av radiovågor på djur. Enligt Boice och McLaughlin saknas dessutom en biologisk förklaring till hur icke-joniserande radiovågor skulle kunna vara cancerframkallande.
Forskarna avfärdar de studier som visat på samband. De riktar bl a skarp kritik mot den studie som Lennart Hardell vid regionsjukhuset i Örebro gjort och som visade att användare av NMT-telefoner löper en större risk att drabbas av hjärntumör.
Enligt Boice och McLaughlin finns det allvarliga brister i uppläggning och genomförande av studien. De får medhåll av Anders Ahlbom vid Institutet för miljömedicin, Karolinska institutet.
– Boice och McLaughlin har rätt i att det i dag inte finns mycket som talar för att det skulle finnas ett samband mellan mobiltelefoni och hjärntumörer, säger han.
Lennart Hardell svarar på kritiken och säger att de undersökningar som Boice och McLaughlin höjer till skyarna använder samma metod som han själv blir kritiserad för.
– Jag tycker att Boice och McLaughlin gjort ett dåligt jobb. De har dessutom varit medförfattare till en av de studier som de själva är satta att granska. Och en av de amerikanska studierna är behäftad med större felkällor än vår egen.
På denna punkt får han medhåll av Anders Ahlbom:
– Boice och McLaughlin överdriver styrkan i sin negativa slutsats, och det är knappast korrekt att utesluta att framtida forskning kan komma att påvisa samband. Ett huvudproblem är att aktuella studier har för få högt exponerade individer och för få individer med långvarig exponering, säger han.
Att man hittills inte hittat biologiska förklaringar tycker Ahlbom är ett svagt argument för att det skulle saknas ett samband mellan mobiltelefoni och cancer.
– Liknande synpunkter har framförts under lång tid internationellt, men flertalet bedömare anser att dagens kunskap om människan och samspelet med omgivningen är långt ifrån fullständig. Man kan faktiskt inte veta vad framtida forskning kommer fram till, avslutar Anders Ahlbom.
