En svensk kolonisatör

År 1865 reste han till sydvästra Afrika, nuvarande Namibia. Han var inte ensam, det var många svenskar som sökte sig dit vid den här tiden. Man kan rent av tala om ett slags svensk privatkolonisering.

Axel Eriksson var intresserad av zoologi och försåg sedermera museet hemma i Vänersborg med en unik samling fåglar. Men ganska snart kom affärerna att ta över. Axel Eriksson deltog i utskjutningen av såväl elefanter som strutsar. Samtidigt älskade han sitt Afrika, och till skillnad från många andra vita män respekterade han dess invånare. De lönade honom med sitt förtroende och Eriksson blev en central person i området, även politiskt.

Peter Johansson, intendent för Vänersborgs museum, har gjort en noggrann levnadsteckning i Handelsfursten av Damaraland. Boken engagerar dels för att det är ett spännande levnadsöde, dels för att den berättar ett stycke okänd historia.