Den sanna människan

Att hjärnans struktur är genetiskt bestämd var en av det förra seklets viktigaste upptäckter. Den gjordes i början av 1920-talet i Freiburg i Tyskland av en relativt okänd kvinnlig forskare, Hilde Mangold, och hennes professor Hans Spemann. När de transplanterade en viss bit av ett salamanderembryo till ett annat kunde de få fram en tvåhövdad individ. De hade därmed upptäckt den faktor som styr bildningen av hjärnan. Exakt vilka gener och proteiner som är involverade diskuteras fortfarande.Hans Spemann framförde en s k vitalistisk förklaring och menade att de hade funnit livsgnistan – det som sätter i gång medvetandet. Därom kan man tvista, men att det var en grundläggande upptäckt insågs dock tidigt: år 1935 belönades Spemann med Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Doktoranden däremot gick ett tragiskt kvinnligt forskaröde till mötes. Hon gifte sig och hängav sig åt hemarbete och barn… I samband med att hon värmde mjölk till sitt barn uppstod en eldsvåda och hon omkom. Biologer och filosofer mötsI samma stad och vid samma tid sökte filosofiprofessorn Edmund Husserl förstå medvetandet. Han formulerade den s k fenomenologin och menade att man måste skilja medvetandeakten från det som den är riktad mot.Mangold och Spemann försökte genom ett reduktionistiskt angreppsätt förstå hur hjärnan och medvetandet uppkommer, medan Husserl tvärtom angrep frågan holistiskt, från toppen. Huruvida biologerna och filosoferna diskuterade med varann vet vi inte. Vi vet bara att Mangold tenterade för Husserl, antagligen i filosofi, och att denne var mycket nöjd. För övrigt efterträddes Husserl på sin stol av Martin Heiddeger, som också på sätt och vis ägnade sig åt medvetandefrågan. I och med det nazistiska maktövertagandet avstängdes Husserl från universitetet i Freiburg. Spemann, som var antinazist, gick i inre exil, och flera av hans elever avstängdes från universitetet och flydde till USA. Nu 80 år senare försöker forskare och filosofer komma åt hjärnan och medvetandet genom att kombinera ett reduktionistiskt med ett holistiskt synsätt. En av de ledande biologerna är fransmannen Jean-Pierre Changeux, som tidigare har utgivit en bok tillsammans med Husserlfilosofen Paul Ricoeur. Människan unik i djurriketChangeux är molekylärbiolog verksam vid Pasteurinstitutet i Paris. Han har upptäckt hur signalsubstanser öppnar jonkanalerna genom att binda sig till receptorer och förändra deras struktur. Nästan 90 procent av all signalöverföring i hjärnan sker på detta sätt. Han har tidigare publicerat klassikern: L´Homme neuronal, Den neurala människan. Nu kommer han ut med en ny bok: L´Homme de vérité, Den sanna människan.För Changeux, liksom för hans nästan 400 år äldre landsman Descartes, är människan unik i djurvärlden. Så t ex ökar människokraniets kapacitet fyrfaldigt efter födelsen jämfört med bara en och en halv gång hos schimpansen. En apa kan klara vissa psykologiska tester lika bra som en treåring, men sedan kommer den ohjälpligt efter. För när barnet är 2-3 år gammalt bildas nästan en miljon nya synapser, dvs förbindelser mellan nervcellerna, i sekunden! Alla nya intryck som går in i långtidsminnet lagras i synapserna. Synapsbildningen är hög fram till puberteten, då den avtar, men den fortsätter hela livet.Tack vare denna kapacitet kan barnet lära sig språk och abstrakt tänkande. När barnet är 4-7 år gammalt utvecklas också det moraliska tänkandet – ett normalt barn som slår ett annat barn blir illa berört av offrets gråt och tårar och blir ångerfyllt och empatiskt.Hjärnan måste gallrasTill vilken grad är då vårt rika och mångfasetterade beteende på gott och ont genetiskt styrt? Det är knappast möjligt att vi har gener för vissa speciella egenskaper, som våld eller alkoholism. Vi har bara 30 000 gener varav kanske bara en tredjedel styr hjärnans utveckling. Det är omöjligt att dessa gener i detalj skulle kunna bestämma hur 100 miljarder nervceller och triljoner synapser ska kopplas och bilda nätverk. Det är också svårt att tro att alla nervceller är odifferentierade vid födseln och att nervkretsarna uppstår endast genom stimulans från omvärlden, som man ansåg inom den beteendepsykologiska skolbildning som kallas behaviorism. Changeux menar att hjärnans uppbyggnad är genetiskt bestämd vid födelsen men att dess fortsatta utveckling påverkas av sinnesintryck, inlärning och kultur. Detta bekräftas av en rad experiment. Exempelvis har amerikanska forskare visat att mushjärnor utvecklas helt normalt utseendemässigt även om all deras aktivitet stängs av så att de inte kan registrera några som helst sinnesintryck. Detta kunde forskarna åstadkomma genom att slå ut en gen som bildar ett protein nödvändigt för signalöverföringen. Men dessa möss blev snabbt senila och överlevde inte länge. För att hjärnan ska utvecklas måste den alltså stimuleras. Det välkända beviset är att spädbarn som föds med medfödd starr men normal näthinna förlorar synförmågan om de inte opereras i tid. Det är sinnesintrycken som stimulerar nerverna så att kopplas ihop rätt, vilket först visades av Nobelpristagarna David Hubel och Torsten Wiesel. De upptäckte att nyfödda kattungar vars ena öga täcks över så att det inte kan se blir blinda på det ögat. Från början, hos fostret och det nyfödda barnet, är hjärnan som en djungel som så småningom gallras. Jean-Pierre Changeux var en av de första att påpeka detta. Den mest sannolika teorin för vad som händer är att hjärnan formas genom s k neural darwinism, ett begrepp myntat av den amerikanske hjärnforskaren och Nobelpristagaren Gerald Edelman. Han menar att bara de nervbanor som aktiveras av sinnesintryck överlever medan de andra försvinner.Även döva barn jollrarInlärning innebär en liknande blandning av medfödda förmågor och träning. Det ettåriga barnet lär sig inte att gå, det bara tar i bruk ett färdigt gångprogram, som finns redan vid födelsen. Nyfödda barn kan utföra perfekta gångrörelser. På motsvarande sätt behöver vi inte lära oss att tala vårt modersmål. Språket kommer automatiskt. På samma sätt som spindlar vet hur de ska göra spindelväv lär sig människan att tala, påstod redan Darwin. Changeux refererar till lingvisten Noam Chomsky och psykologen Steven Pinker, som båda menar att vi föds med kapacitet att förstå alla världens språk. Det är känt att alla barn under ett halvår kan höra skillnad på språkljud oavsett om det är engelska, franska eller swahili. Men sedan – beroende på vilket språk barnen exponeras för – förlorar de denna förmåga och utvecklar bara sitt modersmål. Joller är ett annat exempel. När barnet är 3-4 månader börjar det automatiskt att jollra. Det behövs ingen stimulans, för även ett dövt barn jollrar. Men när barnet närmar sig ett halvt år tar det efter föräldrarna. Så börjar de engelska barnen använda vokalerna i och æ som sedan blir I och the, medan de franska barnen säger œ och a, dvs det som blir le eller la. Att alstra dessa ljud är alltså genetiskt programmerat, men bara de nervkretsar som stimuleras av föräldrarnas språk utvecklas vidare. Intressant är också att döva barn, som tilltalas av föräldrarna med teckenspråk, utvecklar sitt språk till exempelvis amerikansk eller fransk variant beroende på vilket språk de exponeras för.Man kan invända att speciella och moderna aktiviteter som bilkörning och dataspel knappast kan finnas färdigprogrammerade i våra hjärnor. Nej, förvisso inte, men när vi kör bil eller utnyttjar vår dator använder vi oss av en kombination av färdiga och inlärda program i hjärnan.Hur människans hjärna utvecklas till att samspela med andra människor illustreras av Tizians Jungfrun med kaninen, som hänger på Louvremuseet i Paris (bild 2). När Jesusbarnet är nio månader tittar han på kaninen. Sedan kan man tänka sig att han lär sig att omväxlande också titta på Maria för att fånga hennes uppmärksamhet och styra hennes blickar mot kaninen. Marias mor Anna finns också med i samspelet, medan mannen i bakgrunden ser något lömsk ut. Man kan också anta att barnet lär sig ordet kanin. Tavlan åskådliggör medvetandeprocessen, enligt Changeux. Changeux har lyckats förena filosofernas och humanisternas top-down syn på medvetandet (själen) och biologernas bottom-up approach från gener, nervnätverk och hjärncentrum. Om man hårdrar hans resonemang kanske man kan säga att generna formar hjärnans grundmateria – miljardtals nervkretsar, men bara de som stimuleras överlever och frodas. Att lära sig är att eliminera. Och det som stimulerar nervkretsar till att överleva är kulturen. På så sätt formas den sanna människan i den franske upplysningsfilosofen Diderots anda. Han kallar det för ett rekonstruktivistiskt synsätt, som bör ersätta den absoluta reduktionismen.