För tyst i klassen

Att ”forska” har blivit ett allt vanligare arbetssätt i skolan. I en studie av grundskolelevers forskning framkom att de utvecklade liten förståelse för det de studerade. Texterna de redovisade var i huvudsak ”samplade”, dvs eleverna hade plockat litet här och litet där. Resultatet blev därför också spretigt.

– Det kan jämföras med gamla tiders utantillinlärning, med den skillnaden att fakta nu fästs på papper, säger Nils-Erik Nilsson vid Institutionen för kultur och kommunikation vid Karlstads universitet.

I sitt avhandlingsarbete har han studerat 60 elever i årskurserna 7, 8 och 9 som fick ägna en dag i veckan åt forskning. De fick själva bestämma vad de ville forska om, själva söka och sammanställa material och därefter presentera resultatet. Det visade sig att det var svårt för eleverna att hitta rätt nivå; det blev antingen för avancerat eller för trivialt. Precis som på mellanstadiet presenterar eleverna allt de kan.

– Eleverna gör helt enkelt som de tror att lärarna vill att de ska göra, säger Nils-Erik Nilsson.

Bara sex elever lyckades producera egna texter. De hade utgått från något som de kunde tidigare och kunde berätta om det.

– Det är inte forskandet i sig det är fel på, utan det faktum att det sker enskilt. Tillsammans med en lärare som kan formulera frågor och diskutera källor och hur materialet ska presenteras är det en bra arbetsmetod. Men det ska ske gemensamt i klassen, inte bara läraren och eleven emellan, säger han.

Grupparbeten, som under flera decennier var vanliga i grundskolan, liknar den här typen av enskilt arbete. Skillnaden är att man då gör samma misstag i grupp, menar Nils-Erik Nilsson.

– Att låta eleverna arbeta individuellt har blivit ett sätt att lösa den heterogena situation som uppstått i skolan i och med reformen om en grundskola för alla och med många elever med olika kulturell bakgrund. Samtidigt har skolan varit utsatt för ekonomisk åtstramning. Lärarna gör så gott de kan, avslutar Nils-Erik Nilsson.