”Gärna fler böcker i skolan – men först rejäl lästräning”

Det är utmärkt att regeringen satsar på skolbiblioteken. Men för att fler böcker ska göra någon nytta krävs både läslust och lästräning baserad på solid vetenskap. Det skriver hjärnforskaren Martin Ingvar.

Pojke i bibliotek

Tillgång till fler böcker ger ingen effekt när läsförmågan är svag, skriver Martin Ingvar som efterlyser mer vetenskapligt grundad lästräning i skolan.
Bild: Getty images

Det här är en kommenterande text. Analyser och åsikter är skribentens egna.

Samtidigt som många talar om vikten av kunskap och utbildning har pedagogiska teorier som nedvärderar kunskap och färdighetsträning fått starkt genomslag i utbildningssystemet. Det anses bäst att elever själva upptäcker hur världen är beskaffad i stället för att bli undervisade. Sjunkande resultat i skolan beror på en förändrad kunskapssyn, förändrat innehåll i utbildningen, ökat egensökande efter kunskap och en radikal idé om att alla ska mötas på sin nivå och erbjudas anpassningar, det vill säga att det sammanhållna traderande klassrummet finns inte längre.

Effekterna av sådana idéer är lätta att förutse. De som har svagast förutsättningar är de som kommer att halka efter mest. Pojkar halkar efter på grund av att de ligger lite senare i sin utveckling än flickor. Barn vars föräldrar har kapacitet att kompensera gör det, och barn som inte talar svenska hemma blir hjälplöst efter. Därmed uppfyller inte skolan sitt kompensatoriska uppdrag.

Den senaste internationella jämförelsen från PIRLS (Progress in International Reading Literacy Study) visade att just barn som inte talar svenska hemma hade en starkt sjunkande läsförmåga. I den gruppen hade mer än 30 procent vad som karakteriseras som funktionell analfabetism, det vill säga teknisk läskunnighet men mycket svag läsförståelse vid 11 års ålder. 

År 2021 behövde 80 procent av alla elever extra stöd i läsning, en uppgång från 50 procent 2016. Och som om detta inte är nog ökar skillnaderna baserat på barnets hemförhållanden, vilken klass man går i och vilken skola man går i.

Staten visar desperation

De befintliga kontrollmekanismerna lyckas inte med att följa upp utjämningsuppdraget. Skolinspektionen kommer knappast att kritisera andra fristående myndigheter (Skolverket och Specialpedagogiska Myndigheten) för deras metodrekommendationer. Ett färskt direktiv från Utbildningsdepartementet illustrerar statens desperation i frågan om skolans fallande kvalitet. Alla skolmyndigheter beordrades att följa vad vetenskapen säger i sina rekommendationer. Det anmärkningsvärda är att saklighet sedan länge tydligt ingår i alla statliga myndigheters principer för verksamheten.

I en uppmärksammad och lovvärd debattartikel talade sig nyligen ett antal kulturredaktörer varma för fler böcker i skolan och för skolbibliotek.

De efterlyste också en satsning på lästräning. Det är något jag vill betona. Utan god läsförmåga blir läsningen en plåga. Bara 18 procent av svenska barn i elvaårsåldern tycker mycket om att läsa, och 65 procent av pojkarna läser bara om de måste. Tillgång till fler böcker ger ingen effekt när attityden är sådan, och när läsförmågan är svag.

Den bristande läskunnigheten innebär också att en stor del av eleverna saknar det grundläggande verktyget för att kunna gå i skolan. Inte minst utvecklingen av abstrakt tänkande som behövs för matematik kräver en bra läsning i grunden.

Ska fler böcker i skolan ge någon effekt behövs därför omfattande insatser för att nå hela vägen. Den svenska pedagogikens vurm för helordsmetoden måste bort. Helordsmetoden använder inte alfabetet utan ser varje ord som en symbol som ska kännas igen.

Överlägsen metod måste användas

Phonicsmetoden bygger i stället läsförmågan i steg och går från delar till helhet. Den metoden måste råda i lärarutbildningen, i didaktikens rekommendationer och i specialpedagogikens individuella insatser. Det är sedan ett kvartssekel visat att phonicsmetoden är överlägsen, särskilt för de som har långt till läsningen. Men i Sverige har detta inte slagit igenom.

Phonics är en metod för att lära sig att läsa genom att koppla samman ljud (fonem) med bokstäver eller bokstavsgrupper (grafem). Phonics ger varje elev verktyget för att kunna avkoda också okända ord och en väg att förstå språkets struktur, något som behövs för att komma in i en okänd text. Det fina med metoden är att det finns goda verktyg för att ha koll på att alla stegen behärskas av varje enskild elev i klassen.

Så valet är enkelt. Vill vi ha ett samhälle med bildade, nyfikna och demokratiskt sinnade individer som skapar trygghet och framåtanda måste vi se till att skolan får ett tydligt uppdrag att prioritera läsinlärning och mängdträning liksom attityd kring läsning. Avarter med vittomfattande individuella anpassningar bort ifrån läsningen (till exempel inlästa texter) bör hållas till ett minimum.

Det är ett hot mot demokratin att skolan missar både utjämningsuppdraget och bildningsuppdraget på grund av bristande läsinlärning.

Martin Ingvar

  • Professor i integrativ medicin vid Karolinska institutet.
  • Forskning som huvudsyssla sedan 40 år.
  • Bland annat publicerat inom ämnesområdena språk, språkutveckling, dyslexi, illiteraci och hjärnans funktion.

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag
Publicerad

Samhälle & kultur

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor