Friskare i Mumindalen

Var sjätte finländare i arbetsför ålder är förtidspensionerad. Men mönstret varierar mycket mellan olika regioner. Den finlandssvenska befolkningen i Österbotten, det s k kustfolket, går i pension betydligt senare än samma kommuners finskspråkiga befolkning som i genomsnitt pensioneras vid samma ålder som resten av Finlands befolkning.

Vilka skillnader mellan dessa grupper är det som ger så starkt utslag? Traditionellt har man trott att genetiska variationer och skillnader i socioekonomiska villkor eller i hälsobeteende ligger bakom olikheter i hälsa. Men enligt de studier vi gjort är det snarare tillgång till sociala nätverk som gör att den finlandssvenska befolkningen mår bättre än sina finsktalande landsmän.

Kustfolk friskare och aktivare

I mitten av 1990-talet levde svenskspråkiga män i genomsnitt fyra år längre än finskspråkiga män. Svenskspråkiga kvinnor hade 2-3 år längre förväntad livslängd än finskspråkiga kvinnor inom samma region.

Internationella migrationsundersökningar har tidigare visat att de som utvandrar har bättre hälsa än de som stannar hemma. Ändå var det, relativt sett, fler svenskspråkiga än finskspråkiga som emigrerade till Sverige under de stora migrationsåren på 1960- och 1970-talen. Det skulle i Österbotten betyda att den svenskspråkiga befolkningen som stannade kvar borde ha sämre hälsa än genomsnittet. Ändå är denna grupp friskare än de finskspråkiga.

Vi studerade skilda åldersgrupper och konstaterade att andelen förtidspensionerade i alla ålderskategorier är mycket lägre bland de svenskspråkiga än bland de finskspråkiga i Österbotten.

Svenskspråkiga personer i Åboland visade sig även sova längre på natten och är signifikant mindre trötta på dagarna än finskspråkiga. Detta gick inte att förklara med att de skulle skilja sig åt i ålder, social ställning eller hälsobeteende.

Med hjälp av registrerade diagnoser undersökte vi också hur folksjukdomar bidrar till skillnaderna i invaliditetspensioneringen av österbottningar. De största skillnaderna märktes beträffande hjärt- och kärlsjukdomar, muskel- och skelettsjukdomar samt skador och olycksfall. De svenskspråkiga uppvisade här en tredjedel mindre sjuklighet!

Vanliga hälsorisker ogiltiga

Människorna i Österbotten har gemensamma genetiska rötter oberoende av vilket språk de talar. Befolkningen i Finland antas härstamma från ett litet antal individer som bosatte sig i södra Finland för hundra generationer sedan. Vid vilken tidpunkt Österbotten befolkades är i dag oklart. Med säkerhet har det dock funnits bosättning där sedan mitten av 1300-talet.

Enligt Statistikcentralen finns inga skillnader i ekonomi och utbildning mellan svenskspråkiga och finskspråkiga i Österbotten. Det har vi också kunnat visa i våra enkätundersökningar. Även andra hälsoriskfaktorer som rökning, övervikt och kroppslängd är lika i båda grupperna. Individernas kolesterolnivå, blodtryck, kostvanor och motionsvanor har vi inte undersökt.

Nya jämförelser mellan landskapen i Finland, som Folkhälsoinstitutet publicerat, visar att folket i Österbotten känner sig friskare och är mindre sjuka än Finlands genomsnittbefolkning. Detta trots att österbottningar motionerar mindre och äter ohälsosammare än genomsnittfinländare.

Skillnader i socialt beteende

En ny rapport från Världshälsoorganisationen, WHO, visar att finlandssvenska tonåriga skolelever dricker mer alkohol, röker mer och äter mer sötsaker. Ändå mår de bättre och har mindre psykosomatiska besvär än motsvarande finskspråkiga skolkamrater. Å andra sidan har forskare visat att psykosociala nätverk mellan grundskoleelever, föräldrar och lärare fungerar klart bättre bland de svenskspråkiga än bland de finskspråkiga i staden Karis. Språkgrupperna i Österbotten skiljer sig annars inte åt, vare sig det gäller demografiska förhållanden, dvs eller med avseende på ekonomi, hälsovård och social service.

Däremot är kulturella och sociala beteendemönster olika för finlandssvenskar och finskspråkiga majoritetsfinnar. En skillnad avspeglas i sättet att dricka alkohol. Finlandssvensken dricker mer behärskat och för sitt nöjes skull. Karikerat kan man säga att svensken super och sjunger, medan finnen super, slår och dräper (eller dräps). Vi visade att drygt var fjärde finskspråkig man i Österbotten är berusad åtminstone en gång i veckan. Motsvarande andel bland svenskspråkiga män är knappt var tionde.

En annan faktor kan vara att finlandssvenskar inte agar sina barn. I det finska Finland är det ännu vanligt att aga barn (också i välmenande syfte). Man vet från flera studier att våld föder våld.

Nätverk grund för tillhörighet

Men den viktigaste skillnaden mellan språkgrupperna tror vi är att finlandssvenskarna har en tät och välfungerande s k tredje sektor. Här ingår exempelvis Folkhälsan, s k Marthaföreningar, ungdomsföreningar, Röda Korset, seniorklubbar och kyrkokörer. Dessa är tillgängliga för alla svenskspråkiga medborgare.

Barnens behov av trygghet och tillit prioriteras också i den finlandssvenska levnadsstilen. Skolmusik och Stafettkarnevalen, som båda är totalt okända för finskspråkiga finländare, är typiska exempel på finlandssvenskarnas trygghetsnätverk och gemenskap. Det utvecklas naturliga nätverk som bibehålls ända till sena ålderdomen, i analogi med fenomenen yuimaru (talkoarbete, dvs att man samlar släkt och vänner för att göra en gemensam insats, exempelvis bygga ett hus, se rutan här nedan) och moai (kamratskap) hos världens äldsta friska människor på ön Okinawa, Japan.

Tillhörigheten har därför blivit min hypotes som förklarar skillnaderna mellan de två befolkningsgrupperna i Finland. Finlandssvenskarnas goda hälsa tror jag beror på deras förtroende för sina medmänniskor, deras samhörighetskänsla och aktiva deltagande i frivilliga organisationer. Allt sådant kallas socialt kapital. För tio år sedan definierade den amerikanska statsvetaren Robert Putnam begreppet socialt kapital i sin bok Den fungerande demokratin: ”Socialt kapital bygger på allmän ömsesidighet och inbördes förtroende. Grannföreningar, körer, idrottsklubbar, kooperativ, talkoarbete, masspartier och liknande är viktiga förutsättningar för ett samhällsengagerat nätverk med en intensiv horisontell kontakt mellan människor. Ju fler människor som är engagerade i frivilliga organisationer, desto bättre fungerar demokratin.”

Tillhörigheten till ett mindre kollektiv stärker individens identitet och självkänsla, som i sin tur är en viktig grund för god hälsa.

Har Mumindalen socialt kapital?

Jag har observerat vissa likheter mellan den av författaren Tove Jansson skapade finlandssvenska Mumindalen och det s k undret i Roseto. Roseto är en liten stad i Pennsylvania, USA, där italienska invandrare slog sig ner. Stadsbornas dödlighet i hjärtsjukdomar och deras totala dödlighet på 1960-talet var betydligt lägre än i grannstaden Bangor. Bangor är en typisk amerikansk industristad dit många olika invandrare har flyttat från olika världsdelar och kulturer. Under en 30-årsperiod jämnades dock dödlighetsskillnaderna ut mellan städerna till samma amerikanska genomsnittsnivå. Tolkningen av fenomenet är följande: Rosetobornas goda hälsa på 1960-talet berodde på deras ömsesidiga förtroende, tillhörighet samt etniska likhet.

Etnologen Anne-Maria Åström har analyserat ortsidentifikation och gemenskapsanda bland finlandssvenska småstadsbor i Ekenäs, Kaskö och Lovisa. Hon konstaterar att de tre småstäderna vid föregående sekels början var, och ännu i dag är, inneslutna i det traditionellt svenska bosättningsområdet. Detta förstärker ett tätt socialt nätverk och s k social figuration. Social figuration beskriver hur olika grupperingar i städer stöder eller stöter bort varandra eller hur de lever sida vid sida.

Den svenska kulturen och det svenska småstadssamfundet utgör en historiskt utbyggd social figuration vars befolkning har traditionella näringar och ett speciellt sätt att binda samman svenska stadsbor inom staden. Därför är den lokala identiteten hos de svenskspråkiga starkare än hos de finskspråkiga i småstäder. Denna typ av tillhörighet har vi visat förekommer hos den svenskspråkiga minoriteten även i större städer som Helsingfors, Åbo och Vasa.

Holistisk hälsobild

Att tillämpa socialt kapital i folkhälsoforskningen och hälsobefrämjandet förutsätter en helhetsdefinition av hälsa. Själv använder jag ett hälsobegrepp som lanserades av den svenske filosofen Lennart Nordenfelt och som kan kallas jämvikts- eller balansteori. Enligt denna människobild är människan en social varelse som förverkligas i relationer med medmänniskor och i ett ”vi”. Allt som en människa gör utgör på ett eller annat sätt signaler till andra människor.

Sedan Aristoteles tid har man sagt att människan är ett socialt djur, men få filosofer har undersökt vad det betyder för människans välfärd och hälsa. Den finske filosofen Raimo Tuomela har konstruerat en ny systematisk teori för sociala handlingar och gruppföreteelser samt personlighet. Han kallar människans socialisering för ”vi-attityd”. Han påstår att en vi-attityd hör till människans personlighet och är konstruerad av vi-intentioner, alltså gemensamma föreställningar och grundläggande uppfattningar. Genom att kombinera min människobild med Tuomelas vi-attityd kan det gå att bättre förstå vilken betydelse socialt kapital kan ha för individens hälsa.

I en nyligen avslutad studie har vi följt 5 400 finländare under 20 års tid. Här ser vi att tillgång till socialt kapital ökar chansen för överlevnad, och det oberoende av ålder, kön, socioekonomiska förhållanden, hälsobeteende och sjukdomar.

Med utgångspunkt i våra undersökningar tror jag att man kan göra mycket för att utveckla andra minoriteters arbets- och verksamhetsförmåga inom exempelvis EU. Men det kräver mer utförliga studier. Både av hur de svenskspråkiga i Finland förökar och utnyttjar sitt sociala kapital och av hur orsakskedjorna mellan socialt kapital och god hälsa ser ut.