Hörsel-klasselever mår bäst bland döva
Hösten 1994 flyttades hörselklasserna i Örebro kommun från en vanlig grundskola till en specialskola för helt döva barn. Den språkliga omgivningen förändrades vid skolbytet från talad svenska till teckenspråk.
Ellinor Brunnberg vid Örebro universitet konstaterar i sin doktorsavhandling att många av de hörselskadade barnen före flytten kände sig socialt isolerade på fritiden och att flera saknade gemenskap med skolkamraterna på rasterna. Många var rädda för att möta de hörande eleverna, och de lekte därför i skolgårdens utkant.
De flesta hörselklasseleverna trivdes bättre i den nya skolan. Där lekte de på skolgårdens centrala delar. Deras självförtroende växte och de mådde bättre.
De hörselskadade barnen betonade själva sin tvåspråkighet: teckenspråk och talat språk. De fann sin identitet framför allt i relation till andra hörselskadade och uppfattade döva barn som mer lika sig själva än hörande barn.
