Adoptioner väcker debatt

Ett steg ur barnlöshet kan vara att adoptera ett barn. Sverige fick sin första adoptionslag år 1918, och länge adopterades bara svenska barn. Under sent 1950-tal började man adoptera utländska barn. Under 1960-talet ökade intresset, delvis eftersom det fanns allt färre svenska barn tillgängliga för adoptioner.

Det finns nu cirka 44 000 internationellt adopterade personer i landet. Sverige är ett av de länder som har flest internationellt adopterade i förhållande till folkmängden.

Om internationell adoption är något ganska nytt, så är adoptioner som sådana desto äldre. Fenomenet har existerat så länge som det har funnits övergivna eller föräldralösa barn. Redan i Gamla testamentet omtalas att Moses adopterades av Faraos dotter.

Det har forskats ganska litet om internationellt adopterade barn. Dels är det en relativt ny företeelse, endast en generation gammal. Dels har man velat betona att familjer med adopterade barn inte skiljer sig från familjer med egna biologiska barn. Därför har man inte behandlat dem annorlunda inom forskningen. Samtidigt har adoptionsverksamheten skötts av intresseföreningar, och staten har inte befattat sig så mycket med verksamheten.

På senare år har det kommit ett par forskningsrapporter som visat att internationellt adopterade generellt utvecklas väl och klarar skolgången lika bra som genomsnittet. Men de har också visat att en liten grupp av dem löper större risk att behöva söka socialbidrag, hamna i missbruk eller få andra sociala problem. Adopterade är omkring 2-3 gånger fler inom dessa områden. Men samtidigt gäller det endast ett par procent av alla adopterade.

– Det är en liten grupp som har svårt med sitt vuxenblivande. Det kan handla om missbruk eller kriminalitet, säger Malin Irhammar, som är fil.dr i psykologi vid Högskolan Kristianstad och som har forskat om identitet och psykisk hälsa hos utlandsadopterade. Det är svårt att förutsäga vilka som kommer att drabbas av dessa problem i tonåren, men klart är att adoptionsåldern har betydelse. Ett barn som var äldre vid adoptionen löper större risk att ha påverkats av dåliga omständigheter.

– Adoption ställer andra krav på föräldrarna. Man kan tala om en annan typ av familjebygge. Det behövs stöd, utbildning och uppföljning för att förmedla den professionella kunskap som nu börjar finnas, säger Malin Irhammar.

Kritisk debatt

Dessa resultat har skapat debatt. Internationell adoption har kallats för ett misslyckat socialt experiment. Det har sagts att verksamheten i praktiken inte är något mindre än ett kulturmord. Andra har sagt att alternativet till en internationell adoption knappast kan vara fördelaktigare för barnen.

Frank Lindblad är docent vid Avdelningen för stressforskning, Karolinska institutet i Solna, och det är forskning som han medverkat i som delvis ligger till grund för den senaste tidens åsiktsutbyten. Han menar att debatten har varit onyanserad:

– Det fanns en tendens att idyllisera adoptionsverksamheten under framför allt 1970-talet. Nu har pendeln svängt åt andra hållet, och en negativ bild dominerar.

– Samtidigt är det viktigt med kritisk debatt och att vi tar fram kunskap i detta ämne. Det är också positivt att vi nu har en generation vuxna adopterade, vars kunskaper och erfarenheter vi kan ta till vara. Där finns en stor potential.

Adoptionerna har minskat

Barn adopteras bort av olika orsaker i olika länder. Barn som kommer från barnhem i fattiga länder kan ha varit undernärda, något som kan ge hjärnskador. Barn från Östeuropa kan ha haft mödrar som missbrukat under graviditeten, vilket kan orsaka andra typar av skador. I Sydkorea är det ofta utomäktenskapliga barn som adopteras bort på grund av skam.

Under 1990-talet har de internationella adoptionerna minskat något, och siffran ligger nu stabilt på omkring 1 000 internationella adoptioner per år i Sverige. Kulmen nåddes år 1977 då 1 864 utlandsadoptioner genomfördes. På 1960- och 70-talen adopterade även par med egna biologiska barn internationellt som en solidaritetsgest, den så kallade regnbågsfamiljen var ett begrepp.

Enligt en pågående studie av Ingegerd Wirtberg, som forskar i medicinsk vetenskap, finns det rädsla för rasism bland barnlösa par som funderar på adoption.

Efterlängtade barn

– Det finns tecken på att internationellt adopterade utsätts för rasism i dag, instämmer Frank Lindblad. Unga kvinnor som har adopterats från Asien beskriver i en pågående studie att de ofta utsätts för fördomar av sexuell natur.

Men i de länder som adopterar barn till Sverige har man generellt en positiv bild av landet, bland annat eftersom det anses vara så litet rasism här. Välförberedda familjer, bra rättsskydd samt bra sjukvård och utbildning är andra positiva uppfattningar. De negativa är att familjerna ofta bara är sambor, att hushållens privatekonomi är sämre än i många andra länder i Västeuropa och Nordamerika, att mammorna ofta yrkesarbetar, att skilsmässor är vanliga och att åldringsvården inte är så bra.

Bilden är alltså motsägelsefull.

– Men adopterade barn är efterlängtade, det vet vi, säger Frank Lindblad.

Kanske är de det mer än någonsin i dag, eftersom det numera nästan bara är par som har varit barnlösa länge som adopterar.