Dean var bäst bara på Internet

På 24 timmar samlade presidentkandidaten John Kerry in 9 miljoner kronor via Internet. Det är nytt amerikanskt rekord, men troligen kommer det inte att stå sig särskilt länge. Sedan förre presidentkandidaten Howard Dean visat vägen, kommer denna valrörelse att mjölka Internet effektivare än någon tidigare gjort.

Från Dean till Kerry

Nu i juli samlas tusentals demokrater i Boston för att välja partiets officiella kandidat till höstens presidentval. Det är inte något särskilt spännande partimöte eftersom ledningen för det demokratiska partiet redan i mars utpekade John Kerry som partiets presidentkandidat i 2004 års val. Men att det skulle bli han var inte alls självklart i början av året. Tvärt om. Då var det Howard Dean som alla talade om, den förre guvernören i delstaten Vermont, som ledde opinionsundersökningarna, engagerade folk i politiska diskussioner och var alla analytikers favorit.

Analyserna kring Howard Deans snabbt växande popularitet är långtifrån klara. Men de flesta är överens om att två faktorer spelade stor roll: Howard Dean var den första som kritiserade kriget i Irak och han var den första som verkligen använde Internet. Att någon kandidat förr eller senare skulle inse att många väljare är trötta på George W. Bush och hans krig och utnyttja detta var mindre uppfinningsrikt. Men hans användning av nätet var definitivt en milstolpe.

En del bedömare har till och med jämfört Howard Deans insatser för Internet som politiskt medium i amerikansk inrikespolitik med John F. Kennedys tv-framträdanden år 1960. Men det finns en avgörande skillnad: Kennedy vann presidentvalet, medan Dean, likt tidigare cyberkandidater, inte ens blev vald till kandidat.

Tala på väljarnas vis

Howard Dean var en mästare på att värva och entusiasmera anhängare via Internet. Kring honom uppstod virtuella diskussionsgrupper och så kallade webbloggar, eller bloggar. Ett medvetet val från kampanjledaren Joe Trippi var att inte toppstyra dessa forum. Diskussionerna fick flöda fritt, vilket antagligen hjälpte Howard Dean att formulera och slipa sina kampanjåsikter och att hitta anhängare som ställde upp på dem.

Den då så populäre kandidaten litade ändå inte helt på nätet. Han skapade visserligen uppmärksamhet där, men det var på tv han sedan försökte slå igenom brett. Han samlade sina kampanjpengar via nätet – sammanlagt 350 miljoner kronor – men spenderade nästan allt på tv-reklam. Och han eldade upp sina supportrar på nätet med argument och en stil som sedan parodierades på tv.

Internet räcker inte

Joe Trippi sammanfattar sin kandidats misslyckande med att tv åt upp vad Internet skapade. Det är en sammanfattning som stöds av Henry Jenkins, professor vid Massachusetts Institute of Technology och chef för dess institut för jämförande mediestudier:

– Dean lurades att tro att han kunde vinna genom Internet, men bara ett medium räcker inte, säger han.

– Kandidaterna för sina kampanjer i en mediehybridsituation, och det som fungerar bra på Internet är nästan exakt motsatsen till det som fungerar bra på tv.

Osäkra väljare jagas via tv

Henry Jenkins anser att vi befinner oss i en punkt där Internets politiska roll växer, medan tv:s roll ännu inte har börjat avklinga. Enligt honom är dessutom radikalare kandidater, som Howard Dean, särskilt känsliga eftersom de lätt kan bli fångade mellan de två mediesystemen.

När Howard Dean försökte utveckla mer komplexa idéer i sin blogg på Internet, reducerades dessa till sound bytes som kunde användas mot honom på tv. Enligt Henry Jenkins tvingade detta honom att ständigt inta en försvarsposition. John Kerry har visat sig betydligt bättre på att använda sig av tv, men de lama försök han gjort att använda nätet har ännu inte slagit igenom.

I senaste presidentvalet röstade bara 51,3 procent av amerikanerna. Valet i höst blir sannolikt mycket jämnt och vinns troligen av det parti som lyckas få störst andel supportrar att gå och rösta. I den kampen tror Henry Jenkins att det konservativa republikanska partiet kommer att utnyttja sin dominans i radio, medan demokraternas största hopp finns i deras övertag på Internet. Båda partierna kommer sedan att via tv jaga väljare som inte bestämt sig. Detta medium är ett starkare marknadsföringsinstrument, medan radio och Internet är nyckelmedier för att nå de redan frälsta.