Barnamord eller olycksfall?

I protokollen har hon sett ett tydligt mönster: de kvinnor som friades följde tidens kvinnoideal, de var gifta och betraktades som dygdiga, de hade avlat barnet inom äktenskapet, var lydiga hustrur, var öppna om sin graviditet och hade tagit ansvar och visat moderskärlek.

Kvinnorna som fälldes för att ha dödat sitt barn framstår som motsatsen: de var ogifta och utmålades som lösaktiga, de dolde ofta sin graviditet, visade inga känslor för barnet och uppfattades som självständiga och aktiva personer.

– Äktenskapet var den springande punkten, säger Eva Bergenlöv. Det är svårt för oss i dag att förstå hur viktigt det var med det religiöst sanktionerade äktenskapet. Religionen genomsyrade tillvaron på alla plan. Och under 1600-talet hade Sverige genomgått en moralisk åtstramning. Sedlighetsbrott straffades hårt.

Under 1800-talet fick bilden av barnamörderskan som ond och syndig ge vika för en uppfattning som präglades av trauma och lidande, och redan under sent 1700-tal liberaliserade Gustav III lagstiftningen.

År 1861 avskaffades dödsstraffet för barnamord. I dag talar man i dessa sammanhang om förlossningspsykos.