Bäddar Irakkriget för demokrati?

Situationen i Irak är när detta skrivs kaotisk. Kidnappningar, terrordåd och de amerikanska truppernas militära våldsaktioner dominerar nyhetssändningarna och verkar fortsätta. Men Magnus Norell, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, ser i sin nya bok Mellanöstern efter kriget i Irak (SNS förlag) vissa ljuspunkter i regionen. Om demokratiseringen av Irak kan fortsätta, kan det leda till reformer i hela regionen. På ett seminarium nyligen presenterade han sin bok. Anders Hellner från Utrikespolitiska institutet och tv-journalisten Peter Löfgren kommenterade.

Demokrati hotar eliten

Ett stort problem är att de flesta arabländer styrs av en liten elit. Denna grupp är inte intresserad av mänskliga rättigheter eller demokratiska reformer, eftersom sådana skulle undergräva den egna positionen. Den opposition som finns kan man från västvärldens sida inte hjälpa eller stödja, eftersom den huvudsakligen består av islamistiska fundamentalister som har ett ännu mindre intresse för mänskliga rättigheter.

Enligt Anders Hellner finns undersökningar som visar att 20-30 procent av marockanerna stöder al-Qaidas ledare Usama bin Ladin. Det visar att islam i en militant form är vad som återstår för många araber efter alla besvikelserna över Israels framgångar i krig och socialismens fall. I detta tomrum blir islam utgångspunkten för en arabisk identitet.

Ett exempel är Algeriet. Vid de demokratiska valen på 1990-talet vann islamisterna, vilket ledde till en militärkupp. I detta läge stödde väst de sekulära militärerna. Budskapet till arabvärlden var entydigt: demokrati är bra så länge ni inte röstar på islam.

Därför är uppfattningen bland många – både i väst och i arabländerna – att västs inblandning i regionen är ”neokolonialistisk”. Att västvärlden dessutom i många fall har stött de sittande odemokratiska regimerna spär på detta.

Demokrati ingen krigsorsak

Vad gäller kriget i Irak påpekade Peter Löfgren att demokratibygget – som nu legitimerar den amerikanska närvaron – inte var det uttalade skälet till kriget. Det var de påstådda massförstörelsevapnen som orsakade kriget, varför talet om demokrati nu kan upplevas som ihåligt. Även oljan har nämnts som orsak till kriget. Magnus Norell menade dock att det är billigare att köpa olja än att kriga för den, men också att de försämrade relationerna mellan USA och det politiskt instabila Saudiarabien kan vara en orsak till att oljan i Irak har blivit viktigare för de amerikanska intressena.

Många irakier ser USA:s misslyckande med att hålla ordning på gatorna och skapa ett civilt samhälle som ett självklart tecken på att oljan var den egentliga orsaken. När USA dessutom stödjer en regim som den i Turkmenistan, som bryter mot mänskliga rättigheter men säljer olja, så urholkas trovärdigheten allt mer. Det var först efter den 11 september 2001 som mänskliga rättigheter i Irak hamnade på USA:s agenda.

Val över hela landet

Att USA dessutom mitt under kriget lade ner Peace Keeping Institute, som arbetar med att återskapa stater, måste ses som ett ödesdigert misstag. Som Peter Löfgren formulerade det: ”Är det inte smartare att försöka bygga ett civilt samhälle än att bygga smarta bomber?”

En fråga som man återkom till under seminariet var vad vi har att vänta av valen i Irak (som planeras hållas i januari 2005). Peter Löfgren var rädd för att valen skulle resultera i en regim som styrs av Koranen. Magnus Norell var tveksam till att val verkligen kan hållas i januari-februari eller mars verkar troligare. Men det viktigaste är att val kan hållas samtidigt över hela landet. Om inte, kan tilltron till demokratin försvagas än mer.