Ekonomi: Praktiska teorier belönade

Varför finns det konjunktursvängningar? Denna fråga är så central inom samhällsvetenskapen att den fanns med när Forskning & Framsteg inför sitt 25-årsjubileum gav ut ett temanummer om vetenskapens största gåtor. Tidigare byggde nationalekonomernas teoretiska modeller på att det nästan helt är variationer i hushållens och företagens efterfrågan på varor och tjänster som styr konjunktursvängningarna. Dessa så kallade keynesianska modeller fungerade väl i den lugna makroekonomiska miljö som rådde efter andra världskriget. Men på 1970-talet bröts de tidigare mönstren genom bland annat kraftiga prisstegringar på olja och lägre produktivitetsstegringar. De existerande modellerna kunde då inte längre förutsäga hur olika faktorer skulle komma att påverka konjunkturerna under kommande år. Inte heller gick det att förklara varför man fick samtidig hög arbetslöshet och hög inflation, så kallad stagflation.

I en inflytelserik artikel år 1982 visade de två mottagarna av årets pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, norrmannen Finn Kydland och amerikanen Edward Prescott, att inte bara variationer i efterfrågan utan också störningar på utbudssidan kan ha stor betydelse för konjunkturutvecklingen. Pristagarna analyserade hur svängningar i den teknologiska utvecklingstakten kan ge upphov till konjunktursvängningar.

Av ännu större betydelse var det metodmässiga bidraget. Kydland och Prescott lade grunden för mer robusta modeller genom att härleda de makroekonomiska sambanden ur mikroekonomisk teori om hur framåtblickande hushåll och företag fattar sina beslut på grundval av rationella förväntningar. Modellerna utgick från storheter som kan väntas förbli oförändrade även vid omfattande förändringar av den makroekonomiska miljön. Detta sätt att konstruera makroekonomiska modeller har blivit skolbildande.

Den ekonomiska politikens ”tidskonsistens”

Pristagarnas andra huvudbidrag är deras sätt att förklara vilken ekonomisk politik som förs i praktiken och varför den ofta avviker från den politik som är mest önskvärd. Kydland och Prescott visade redan 1977 i en uppsats att de flesta typer av ekonomisk politik karakteriseras av så kallade tidskonsistensproblem. Innebörden är att det ofta är frestande för ekonomisk-politiska beslutsfattare att inte fullfölja en lämplig ekonomisk politik på det sätt som man avsett att göra.

Kydland och Prescotts analys förklarade varför så många länder under 1970-talet fastnade i hög inflation. Låg inflation var visserligen ett av penningpolitikens centrala mål, men de penningpolitiska beslutsfattarna hade starka incitament att, i syfte att minska arbetslösheten, föra en så expansiv politik att det ändå blev hög inflation. Eftersom företag och löntagare lärde sig att förutse denna inflation, kom löneökningarna att anpassas därefter. Politiken misslyckades därför med att minska arbetslösheten. På liknande sätt kan man använda analysen av tidskonsistensproblem för att förklara tendenserna till budgetunderskott i många länder.

Kydland och Prescotts analys startade en omfattande forskning om i vad mån det är möjligt att förbättra de makroekonomiska utfallen genom att i högre grad låta politiken styras av bindande åtaganden. Denna forskning har haft direkt praktisk betydelse för de reformer av penningpolitiken med större självständighet för centralbankerna som ett stort antal länder genomfört, liksom för de finanspolitiska regler om utgiftstak och högsta tillåtna budgetunderskott som införts på många håll.

Fackgranskning: professor Lars Calmfors, ledamot av Kungl. Vetenskapsakademiens kommitté för priset i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne