Varför vann nej till euro?
Sören Holmberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har tillsammans med kollegan Henrik Oscarsson och ett antal andra statsvetare analyserat oss väljare. I boken Kampen om euron presenterar de sina resultat. Forskning & Framsteg frågade Sören Holmberg varför det gick som det gick.
1. Varför vann nejsidan?
– Först och främst spelade väljarnas personliga ekonomi en viktig roll. Vi vet sedan tidigare att egenintresset spelar större roll i folkomröstningar än vid de vanliga valen. Vid omröstningen om medlemskap 1994 hade Sverige lågkonjunktur samtidigt som EU hade en bättre ekonomi. År 2003 var det nästan tvärtom. EU i stort hade låg tillväxt, medan det gick riktigt bra för Sverige. Därför sågs EU nästan som ett hot. Känslan att ”EU ska rädda oss” – som var ett tungt argument 1994 – fungerar inte i ett sådant läge.
2. Finns det fler orsaker till nejsidans vinst?
– Ja, det handlar även om hur synen på Europa har förändrats. Vi är i dag mer skeptiska till ”Europas förenta stater”. Vi är nöjda med det lilla vi har av EU, och tycker att det räcker så. Detta drabbade givetvis ja-sidan.
3. Det har alltså hänt en del sedan folkomröstningen 1994?
– Ja, absolut. I det valet var vänster-högeraspekten viktigast, och i väljarnas prioriteringar kom frågan om ekonomin först efter synen på Europas framtid. Vid folkomröstningen 2003 var ekonomin det viktigaste för väljarna – vilket inte är så konstigt eftersom det var en ekonomisk fråga vi röstade om – och vänster-högeraspekten kom längre ner i bedömningen. Så väljarna är ganska rationella i sina bedömningar.
